Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Den välkända stämman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEX VÄLKÄNDA STÄMMAN
upphöjelse och fall varit vittne till de största växlingar
mänskliga öden synas kunna erbjuda; den som, sedan,
efter de stora krigen, har erfarit beskaffenheten af den
fred som därpå följde - en fred som, under tilltagande
djup inre oro, mindre har fruktat yttre vapen, emedan
den synes ha att frukta det borgerliga kriget — den
som sett och betänkt allt detta, hvad har han ej erfarit,
hvad borde han ej hafva lärt?...
»... Vår tid har varit, mer än någon, utmärkt genom
stora yttre hvälfningar. Det är likväl icke detta som
mest utmärker den; utan ännu mer att dessa oerhörda
yttre förändringar tydligare än någonsin låta härleda sig
ur inre orsaker. Det är den inre världen, som sviktar
i sina grundfästen, i sin tro, sin öfvertygelse, sitt vetande.
Vår tid är en tid som liderafsina egna tankar...
Vill man åter gifva ett namn åt den grund- och
modertanke, som här vill ut och gör sig väg och under hvars
födslovånda världen bäfvar; så är det ingen annan än
personlighetsprincipen, hvars inbrytande i
det allmänna politiska lifvet vi upplefvat.. .»
Hör man icke ännu verkligen klangen af den gamle
Geijers röst i dessa ord? - Här, om någonsin, kan
man tillämpa Lindblads yttrande om hans
kompositioner: att äfven i det obetydligaste, är hela Geijer
m e d. Något mera karaktäristiskt, både i afseende på
stil och tankegång, har han icke efterlämnat; — och
hur ofta känner man icke, under genomläsandet af dessa
föredrag, att man här står just vid en af de punkter,
då »rösten bröts af en rörelse som han aldrig blygdes
att visa», eller då han — som ögonvittnen beskrifvit —
så fattades af sitt ämne att blicken eldades af en
underbar glans och tonen stegrades till en genomträngande
styrka, som dock aldrig blef hård eller skarp — då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
