Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Hemlig ångest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMI.IG ÅNGEST
rättas, då frihet från ämbetsplikter och officiella
åligganden en gång skulle tillåta honom att helt ägna sig
at de uppgifter som lågo hans hjärta närmast. Ännu
hade han, som han en gång skref, ej på långt när
»känt slutet på sig själf» eller sagt ut allt hvad han
hade att säga och hvem kan undra om de som älskade
honom gärna delade dessa ljusa framtidsförhoppningar
och så vidt möjligt sökte intala sig själfva att den
minskning i fysiska krafter, som de ej kunde undgå att märka,
endast var en följd af tillfällig öfveransträngning och
skulle försvinna med denna? — Själf försäkrar han just
vid denna tid, i ett bref till Beskow, skämtsamt att hans
hälsa är »som salig kungens i Danmark hosta —
oklanderlig —», och nagra vidare sjukdomsanfall förekommo
i själfva verket ej heller. Men att hans närmaste, detta
oaktadt, ej fullt kunde frigöra sig från en hemlig,
ångest-full beklämning vid tanken på framtiden, märker man
tydligt nog... »Föräldrarna göra så många planer för
nästa sommar, dä de alls icke vilja vara kvar i Upsala,»
skrifver Agnes till sin fästman. »De tala om att fara
till Östergötland, dit baron Adelsvärd ifrigt bjudit oss
kanske också till Dalsland, till det herrliga
Baldersnäs — eller kanske en tur uppåt Elfdalen, för att hälsa
på Farbror Emanuel Geijer och andra släktingar... Jag
vet inte hur det kan bli... Jag blir bara så ängslig
och underlig till mods, då jag hör dem tala om allt
detta. Jag vet inte hur det kommer sig — men —
jag kan aldrig riktigt tro pa någon glädje för denna
sommar eller att allt skall få vara som det nu är
till dess!...»
Ännu tydligare märker man innersta orsaken till
hennes oro i dagboksanteckningar som denna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
