Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - »Solen i min värld —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
»SOLEX I MIN VÄKI.D —»
». . . Pappa har i afton varit hos prinsarna . . . Innan han
gick, klagade han öfver trötthet efter
föreläsningarna. Han var glad att prinsarna nu resa bort för
några dagar, så att han får spara in ett par föreläsningar, . .
Det skar mig i hjärtat att höra honom säga detta. — Det
talar om — aftagande krafter och annalkande ålderdom. När
har h a n väl någonsin förr klagat öfver något som han ansett
vara sin pligt, när har han väl funnit något sådant tungt
eller tröttande? — Ack —! — Tiden skrider obevekligt,
obevekligt. — Hur många tusen gånger önskar jag ej att jag
kunde skänka honom min ungdom och min styrka! — Hur
litet nytta gör ej jag egentligen här i världen, då hans
lif i stället lyser och värmer så många. — Med hans bortgång
slocknar solen i min värld, den ljusaste stjärnan på min himmel.
Jag kan egentligen alls ej tänka mig att lefva utan att ha
honom att se upp till. — Hur har jag kunnat lefva så länge
så nära denna himmelskt goda människa utan att bli
bättre än jag är? — Hur begagnar jag väl nu de dagar
då Gud ännu låter mig behålla den lyckan? — Ena hälften
af dagen är upptagen af tankar och bestyr för toalett, kläder
och grannlåt och andra hälften af dumt sällskapspladder, baler
och supéer och en evinnerlig hvirfvel af s. k. nöjen . . . Man
blir så tom invärtes af allt detta, så grumlig och oklar, man
hinner hvarken tänka eller känna riktigt . . . Borta eller
främmande, främmande eller borta, det är vår historia vecka ut
och vecka in — och tiden går...!!»
Sådana stämningar gjorde sig allt som oftast gällande
oeh voro naturliga nog; men Agnes hade dock för
mycket af sin fars sunda solskensnatur och förmåga
att afvinna lifvet dess bästa sidor, för att de skulle vara
annat än öfvergående. Sällskapslifvet bedrefs onekligen
denna höst med en nästan fanatisk intensitet, som för
en djupare anlagd natur ej kunde annat än verka
tröttande i längden; men det saknade dock ej sina
ljuspunkter och erbjöd många både nöjsamma och
intressanta episoder, hvilka Agnes med sitt lifliga och vakna
sinne fullkomligt förstod att uppskatta, för att sedan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
