Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lindblad i Uppsala. Agnes sjunger för Lindblad. Geijers och Lindblads vänskap. Lindblads »Rösträttsförslag». Bref från Sophie Nordenfeldt till Betty Löwenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
GEIJER OCH LINDBLAD
förmåga att »som en yngling känner kärlek,
k ä n n a d e t Ä d 1 a». Ett fastare band, ett af tillfälliga
meningsskiljaktigheter olösligare, gifves icke mellan
människohjärtan. Att Geijer som tänkare och kanske äfven
som etisk personlighet var den djupare och kraftigare
anden kunde intet ändra i detta förhållande. Lindblad
var dock alltid å sin sida tillräckligt ursprunglig,
egenartad och själfständig för att hans insats i det
vänskapliga samlifvet skulle vara af verklig betydelse äfven för
Geijer. Framför allt får man icke glömma att han
otvifvelaktigt under senare år bland alla Geijers vänner
var den ende som alltid och under alla förhållanden
oförbehållsamt sade honom sin tanke rent ut.
Visserligen kunde det språk hvari denna tanke sökte sig uttryck
ofta vara väl starkt färgadt af konstnärstemperamentets
karaktäristiska öfverdrift; men Geijer hade på sin lott
fått tillräckligt af detta temperament för att kunna tyda
tungomålet och använde det själf i upprörda stunder
tillräckligt ofta för att känna de starka ordens verkliga
valör. För fantasi- och stämningsmänniskan synes ofta
just det ord, som i den nyktert kyliga
förståndsmänniskans öron klingar mest äfventyrligt, just vara det
enda som i någon mån motsvarar stundens intensivt
stegrade och koncentrerade känsla. Inför sådana ord, där
de af minne och tradition bevarats, står kanske sedan
den skarpsinnige, men fantasilöse granskaren handfallen,
bekymradt grubblande öfver skenbart ofattliga
inkonsekvenser och psykologiska motsägelser. Om säkrare
intuition vittnar onekligen en anteckning af Anna-Lisa
Geijer, som i detta samband torde förtjäna citeras. —
»Hur fåvitskt,» skrifver hon, »att begära conseqvens af
Snillen! — Det vill säga, det slags sammanhang
som människor vanligen kalla conseqvens, i omdömen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
