Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lindblad i Uppsala. Agnes sjunger för Lindblad. Geijers och Lindblads vänskap. Lindblads »Rösträttsförslag». Bref från Sophie Nordenfeldt till Betty Löwenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61 GEIJER OCH LINDBLAD
i tal och skrift... Mig har det ofta synts som togo de
så att säga ut lifvets musik efter gehör, liksom
anande och sökande, innan de finna den rätta melodien.
Därvid förekommer oundvikligen många dissonanser,
som stöta oss. Vi fordra, orimligt nog, att af dem
genast få höra det fulla, harmoniska ackordet. Men
— det är dock af D e m som vi en gång få höra det
— medan vi själfva hela vårt lif blott famla och leta
därefter!...»
Alla meddelanden mellan människor af detta
skaplynne likna mer eller mindre den trådlösa telegrafens
budskap, endast tydbara af likstämda
mottagningsapparater. Geijer och Lindblad voro, så att säga, i full
besittning af hvarandras hemliga chiffer — de kunde
visserligen vid tillfälle friskt okväda, men aldrig på längden
missförstå hvarandra. Och äfven på Lindblad kunde
onekligen med allt skäl tillämpas hvad han själf yttrat
om Geijer: — att denne, huru »inconseqvent och
oberäknelig» han än stundom kunde synas, dock i grunden
var »ganska lätt att beräkna» för den som »kände hans
metod». Man visste nämligen då, att så snart den
andliga vågskålen tycktes »väga alldeles för mycket åt e n a
sidan», skedde detta endast för att »komma den andra
till godo» och slutligen åvägabringa en så mycket
säkrare jämvikt. Lör Geijer kändes det säkerligen ofta
oändligt välgörande att äga en vän, hvilken, i stället för att
strängt skolmästeiiigt kalla honom till ordningen som
Järta, eller i sårad ömtålighet draga sig tillbaka i sitt
skal som Atterbom, endast oförbehållsamt och
oförskräckt återgäldade hans »faruter» med samma mynt,
som gaf öfverdrift för öfverdrift, paradox för paradox,
orimlighet för orimlighet — till dess ovädret urladdat
sig och de upphettade kämparna kunde andas ut, torka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
