Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lindblad i Uppsala. Agnes sjunger för Lindblad. Geijers och Lindblads vänskap. Lindblads »Rösträttsförslag». Bref från Sophie Nordenfeldt till Betty Löwenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
LINDBLADS POLITIK
för det sätt hvarpå han kommit till insikt om
olämpligheten af gällande ståndsrepresentation. Han skrifver:
». . . Då jag fordom hörde orden Land, Rike, Konung,
Folk och Lagar nämnas, gjorde jag mig om dessa
benämningar ungefär den föreställningen: I det eller det Landet
regerar Konungen efter vissa lagar. Denna regeringsform
föreföll mig enkel, god och helt och hållet i min smak,
förutsatt nemligen att konungen regerar bra och att Folket
icke är serdeles nervsvagt vid ljudet af ordet Frihet . . . Men
sedan jag blef äldre har jag förnummit att dessa
förutsättningar äro i ett rätt constitutionellt samhälle efter nyaste
form otillåtliga; att man för ingen del får förutsätta att
Regeringen alltid regerar som hon bör och att verkligen det fallet
inträffar att Folket är till ytterlighet ömt om sin Frihet.
»— Hvad är då att göra? —
»Jo, då har man sagt mig att Folket skall till sin egen
säkerhet själft gifva sig och granska sina lagar och åt sin
Konung eller Regering öfverlämna öfvervakandet af deras
efterlefnad ... På det sättet får Folket tillfälle att utöfva en
frihet, hvilken för oss, Svenskar, allt sedan hedenhös påstås
vara ett oundgängligt behof och hvarförutan vi ej skulle kunna
trifvas och må väl . . .»
Han fann detta, fortsätter han, till en början vara
»ett complikeradt förhållande» — men tyckte sedan »ej
illa om det», såg sig själf redan i andanom såsom
»lag-granskande och lagstiftande medlem i en
Riksförsamling» och fröjdade sig som bäst åt sin »nyupptäckta
medborgarrätt» då han, ledsamt nog, sammanträffade
med en viss kammarjunkare, som obarmhärtigt
skingrade hans illusioner genom den »malicieusa frågan»
huruvida han vore adelsman, präst, borgare eller »ledamot
af hedervärda Bondeståndet»? — samt vidare, då svaret
på alla dessa frågor blef ett upprepadt »nej!» något
förvånad tillsporde honom: »Men hvad är ni då?» — hvilket
ger Lindblad anledning att utbryta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
