Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lindblad i Uppsala. Agnes sjunger för Lindblad. Geijers och Lindblads vänskap. Lindblads »Rösträttsförslag». Bref från Sophie Nordenfeldt till Betty Löwenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67 LINDBLADS POLITIK
»Denna var dock den högsta sedliga förebild, menniskorna
skådat på jorden . . .»
Han anser det alltså genom »hjärtats dialektik», som
»äfven hufvudet ej kan jäfva», fullt bevisadt att
personligheten är den enda verkliga grunden för beräknande af
människovärde samt den enda på hvilken val till en
folkrepresentation rättvisligen böra byggas. Man har
visserligen, säger han, häremot invändt, att äfven om
alla människor i en viss bemärkelse måste betraktas
såsom lika inför Gud och inför lagen, så vore dock
politisk jämlikhet en orimlighet. Men, fortsätter han —:
». . . Man har rätt om dermed menas att menniskan ej
på grund af endast dess menniskovärde kan tilldelas ett embete
hvartill hon saknar skicklighet, njuta af en förmögenhet hvartill
hon saknar anspråk eller inlåtas i konstens och vetenskapens
helgedom, till hvilken hon saknar bildningens nyckel o. s. v.
Men ... att söka ändring i de lagar som trycka henne; att
afgifva sitt omdöme öfver den upplysning man tilldelar henne;
att tillkännagifva sin förmåga eller vanmakt att bära de skatter
som åläggas henne: dertill eger menniskan, på grund af
sitt blotta menniskovärde, obestridliga och oafvisliga
rättigheter ! .. .»
Efter ytterligare utveckling af dessa åsikter utbrister
han:
». . . Icke D i g, min broder, ty Du hemtar Dina argumenter
från hjertat, men Någon Annan hör jag härvid göra denna
anmärkning: — ’Det medgifves att personligheten är en stor
och helig gemensamhet i Samhället. Någon skilnad är dock
emellan personer: den råe dagsverkaren, den bildade
litteratören, den höge embetsmännen, den lärde vetenskapsidkarn.
Icke kan man billigtvis antaga att dessa skola ega lika förmåga
att ingripa i Statsmaskinens gång? — Olika förmåga bör
berättiga till olika anspråk. Personlighetsprincipen är god, men den
bör ej utfalla så, att den skär alla öfver en kam, utan bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
