- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
94

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. »Om slafveriet». Bref till fru von Koch. Götiska Förbundets historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

MATEN KALLNAR

och med hängifvenhet och själfuppoffring arbeta för
dess förverkligande — de blifva beståndande, hvad som
än växlar och förvandlas! —

... Midt i allt detta kommer Agnes för att påminna
honom om måltidstimmen, som han själf aldrig kommer
ihåg. Men hur kan han väl nu tänka på maten som
kallnar och Anna-Lisa som väntar däruppe? — Hans
flicka måste ovillkorligen sitta ned bredvid honom medan
han bläddrar i de gamla papperen; hon måste höra
både Stiftelseurkunden och Stadgarna; han läser också
upp hvad han själf skrifvit och berättar hvad som fyllt
hans tankar under de sista timmarna, om de syner han
sett och de uppenbarelser han fått, om tingens och
händelsernas fördolda sammanhang... Han blir ifrig och
varm, han springer upp och börjar gå af och an på
golfvet — och till sist, då de egna orden svika och rösten
vill kväfvas af den rörelse som så lätt öfverväldigar honom
i sådana stunder, griper han till den säkerhetsventil han
alltid gärna anlitar då känslans vågor gå alltför högt
inom honom — han citerar Goethe:

— »Ja du Agnes du —! — Grosse Gedanken
und ein reines Herz, darum sollten wir Gott
bitte n. Det du — det är ändå både lagen och
profeterna — och evangelium med!!–Jaså, mitt Socker

— sade du att maten väntade —?»...

Vid bordet sitter han sedan spak och stillsam,
ångerfull öfver att hafva låtit vänta på sig och vänligt och
tankspridt lyssnande till alldagliga ting som de andra
tala om. Men på kvällen, då lampan och brasan äro
tända och han kommer hem från sin aftonpromenad
utåt parken med hela den nordiska vinternattens allvar
och friskhet öfver sig — då händer det nog att det blir
högtid i den gamla gården. På förmaksbordet, bredvid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free