Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. »Om slafveriet». Bref till fru von Koch. Götiska Förbundets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFÖRGÄTLIGA AFTONSTUNDER
95
korgen med röda vinteräpplen från trädgården, ligga
då alla Idunas nötta och tummade häften, som Knut
mödosamt sammanletat ur de kaotiska bokhyllorna
därnere. Man genombläddrar dem gång på gång, läser
upp litet här och där, frågar och svarar; det ena ordet,
den ena tanken framkallar den andra, namn nämnas
och det ena halfförbleknade minnet efter det andra
gör sig påmint — hela det förflutnas trollmakt börjar
verka och länge dröjer det ej innan Göternas unga
skara än en gång, med sång och klang, med skummande
mjödhorn och broderliga tillrop af hej och hell! —
drar genom rummen, medan Geijer talar, beskrifver och
berättar, ifrig att göra allt detta lika lefvande för sonen,
som skall skrifva därom, som det är för honom själf,
som upplefvat det. I korta, målande drag skildrar han
de gamla vännerna, deras yttre och inre väsen: — den
redlige, envise, på en gång svärmiske och pedantiske
Jacob Adlerbeth — »förbundets egentliga, personliga
princip» — lika bestämd, lika grundlig i det största som
det minsta och ur stånd att »ens taga sina nöjen annat
än på djupaste allvar»... den käcke, muntre,
oförbränn-ligt sangviniske Göran Gustaf Uggla med sin liflighet,
sin flammande entusiasm och sin flödande tunga —
den fine, försynte, högsinnade Ludvig Heijkensköld -—
den ende man som han en gång ansett fullt värdig
Anna-Lisa och som han uppmanat att söka vinna henne
då han själf misströstade om att kunna göra det —
(»Ludvig Heijkensköld!!» — säger fru Anna-Lisa
halfhögt med samma förorättade ton som alltid då det
hänsyftas på denna historia — att Erik Gustaf sålunda
oåtspord velat skänka bort henne, låt vara åt sin bäste
vän, är och blir en öm punkt) — den enkle, rättframme
Arvid August Afzelius, den ridderlige, svärmiske Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
