Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. »Om slafveriet». Bref till fru von Koch. Götiska Förbundets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
HVAD ANNA-LISA SÅG
midsommartid! — Hon minns den dagen då han kom
och öfverraskade henne på Odenstad, dit han hunnit
fortare än brefvet som skulle underrätta om hans
ankomst. Hur hon stod vid fönstret och utan att känna
igen honom såg honom stiga ur skjutskärran på andra
sidan älfven, låta ro sig öfver, gå fram öfver ängarna
och försvinna bakom trädgårdsterrassen — »en ung herre
med långt hår, så utländskt kostymerad i höga stöflar
och gul kapprock med flera kragar —» som hon sedan
skref i sina Minnen — hur hon sprang ut för att möta
den främmande, rakt i famnen på Erik Gustaf — »om
det icke var hans vålnad» — och höll på att svimma af
glädje... Ack, hur klar står icke hans bild för henne
— ännu många år senare, på sin höga ålderdom, skall
hon med darrande ömhet beskrifva den sådan den då
för evigt inpräglades i hennes hjärta —! — Den
manligt kraftiga gestalten, spänstig och full af energi i hvarje
rörelse, den raka hållningen, de uttrycksfulla åtbörderna,
det rika bruna håret ner i pannan och de mörka, täta
ögonbrynen öfver de djupt liggande ögonen — minen
som kunde vara så stolt, butter och afvisande och så
med ens stråla upp i ett solskensleende, fullt af glädje
och godhet — hela det obeskrifliga behaget, på en gång
barnsligt och ridderligt, i hans väsen, trots allt dess
kantighet och själfsvåld ... hans sätt att hälsa... »på en
gång manligt stolt och ömt förbindligt — den som en
gång sett hans geste med högra handen glömmer den
aldrig!...» Allt detta tal om gamla tider och gamla
vänner har lifligare än någonsin frammanat denna
älskade bild för hennes inre syn. Och de gamla dikterna
— kan hon väl någonsin glömma den sommarafton, —
sommaren 1811 — då de alla slagit sig ner kring
korgarna med saft och nybakade skorpor uppe i den lum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
