Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. »Om slafveriet». Bref till fru von Koch. Götiska Förbundets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ODALMANNEN
103
miga backsluttningen bakom Ransätersgården och Erik
Gustaf plötsligt drog första häftet af Iduna ur fickan
och började läsa Manhem, den Siste Kämpen och
Odalbonden för föräldrar, syskon och trolofvad, som
häpna och rörda lyssnade till dessa nya toner! — För
eviga tider är trastens sång och den friska doften af
björk och liljekonvaljer från hagarna för henne
förbundna med dess sånger — alltid ser hon gamle fader
Bengt Gustafs tårfyllda, strålande ögon och hör den djupa,
darrande rörelsen i hans röst hvarje gång som han sedan
ur minnet upprepar de rader ur Odalmannen som
han älskar — kanske därför att han omedvetet i dem
igenkänner sin egen bild — och som han för öfrigt
»nästan tycker kunde vara skrifna af själfve Dalin»...:
»Må ho som vill gå kring världens rund,
vara herre och dräng den det kan! —
Men jag står helst på min egen grund
och är min egen man.
Den jorden beherskar, har tusende ben
och tusende armar därtill:
men svårt är dem röra — min arm är ej sen
att föra ut hvad jag vill. . .
Ej buller älskar jag och bång —
hvad stort sker, det sker tyst;
snart märkes ej spår af strömmens gång,
af blixten, se’n den lyst.
Men tyst lägger tiden stund till stund
och du täljer dock icke hans dar —
och tyst flyter böljan på hafvets grund
medan regnbäcken skrålande far . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
