Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Knut och Alfred Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
FADERLIGA FÖRHOPPNINGAR
nåde till en viss grad energi, själfförtroende, förmåga
af initiativ — men detsamma hade ju en gång icke
utan skäl kunnat sägas om hans far, som så länge
smärtsamt kämpat och famlat innan han helt funnit sig själf
och kommit till klarhet öfver sin kallelse. Han behöfde
en yttre impuls för att hans viljekraft skulle
koncentreras till handling — men hvarför skulle det samarbete
hvarom han och fadern nu gemensamt började drömma
icke just för honom kunna blifva denna lyckligt
afgörande impuls, hvarigenom hans hittills något
planlösa och dilettantmässiga ströftåg på litteraturens och
vetenskapens olika områden kunde förvandlas till fast
och målmedveten sträfvan för förverkligande af en
bestämd lifsuppgift? — Både far, mor och syster tänkte
med rörelse på denna möjlighet och talade sakta
därom i förtroliga stunder. Man skämtade gärna i
familjekretsen en smula öfver Knut — öfver hans opraktiskhet,
hans sorglösa maklighet och hans till det otroliga
gränsande, ofta missbrukade godmodighet och hjälpsamhet;
men dessa och andra små svagheter till trots var och
blef han i hemlighet familjens stolthet och föremål för
de ljusaste och vackraste förhoppningar — ingalunda
oberättigade, på det hela taget, i betraktande af de många
lyckliga gåfvor hvarmed naturen både i yttre och inre
afseenden utrustat honom. Han hörde så att säga till
de sagans konungabarn vid hvars vagga alla goda féer
samlats; men tyvärr hade icke heller här saknats den
af-undsamma häxa som i sagorna vanligen objuden infinner
sig vid fadderskapet för att med sin olycksgåfva i någon
mån förlama de goda gåfvornas kraft att skapa lycka och
framgång i lifvet. Den ödesdigra rollen spelades denna
gång af den möderneärfda, Lilljebjörn-Troiliska
»gruf-samheten» — med andra ord, bristen på energi, själf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
