Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Knut och Alfred Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEIJERS SÖNER 109
förtroende och viljekraft samt den mjältsjuka
benägenheten för ofruktbart grubbel öfver egen — verklig eller
inbillad — oförmåga att motsvara det praktiska lifvets
mångfaldiga kraf, kort sagdt samma egenskaper, hvilka
senare på ett så tragiskt sätt skulle kasta sin skugga
öfver kusinen Uno Troilis ännu rikare utrustade
konstnärssjäl och i förtid bryta hans bana. Huruvida Knut
Geijers öde i en framtid möjligen kunnat gestalta sig
lika dystert, är icke godt att säga; förutsättningar
saknades ej — men som det nu blef, står hans minne
alltjämt för tanke och hågkomst omstråladt af det mildt
vemodiga skimmer hvari älskande hjärtan gärna se de
gudarnes älsklingar som dö unga. Innan vi gå vidare
torde här kanske vara platsen att med ett och annat
mera individuellt drag fullständiga denna bild, hvilken
ingalunda får räknas bland de likgiltiga bifigurerna i den
Geijerska familjegruppen. Hvarje skildring af Geijers
senaste lefnadsår skulle för öfrigt vara ofullständig
såvida ej äfven hans båda äldsta söners gestalter där intoge
den plats bland hans »närmaste» som i verkligheten
tillhörde dem. Att de på dessa blad förut endast i
förbigående omnämnts beror däraf att bådas verksamhet vid
denna tid till större delen var förlagd utom hemmet och
att de endast som gäster under längre eller kortare
perioder vistades där. Men vid hemmet voro de alltjämt
med de starkaste band fästade och i de hemmavarandes
lif utgjorde deras intressen, förhoppningar och
sträfvanden alltjämt en viktig och beaktansvärd insats. För
Geijer själf stod deras framtid i ljusaste dager —. »I
sitt förhållande till sina barn» — skrifver Anna-Lisa Geijer
i sina efterlämnade anteckningar — »var han alltid en
lycklig far och en stor optimist. Han hade den
orubbligaste öfvertygelse att de voro ämnade till de bästa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
