Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En ny epok. Mottagningsaftnar hos Geijer. Bilder ur Sällskapslifvet. Knäck-kalas. En fågel Phoenix. Närmande från Hönsäter. En viktig fråga och ett afgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
BREF FRÅN HÖNSÄTER
från Hönsäter — från Din Mor! — Ett så vänligt
och godt bref! — Ack!! — att jag ej har dig här för att
visa dig hur godt det gjort mig. — Och tänk — då jag
efter ditt bref, där du skref om de dina och deras missnöje
med min »oförsiktighet», kände det mer omöjligt än någonsin
att komma dem nära — då jag var så orättvis och stygg —
då jag kanske till och med skref till dig så att det gjorde
dig ledsen — ?? — Då — var detta bref från din mor kanske
redan skrifvet, åtminstone hade hon redan tänkt på att skrifva
det. Jag känner mig så uselt otacksam som kunnat tvifla
på Guds godhet, på Dens hjälp som sagt att ’den som beder,
han får’ —. All min sorg har nu flytt sedan jag åtminstone
vet att din mor verkligen med godhet och deltagande tänker
på mig. Hennes välsignelse har lyftat en börda från mitt
hjerta — en börda som jag kanske varit nog svag att ej
längre kunna bära med ödmjuk underdånighet — ... Hon skref
både till mamma och mig — vackert och hjertligt, med synlig
önskan att närma sig. Mamma kallar hon D u och mig ’min
kära Agnes’. Hon ber dessutom att pappa skall skrifva till
dem och uppriktigt säga sina tankar om din framtid samt
om han verkligen anser det för sent att ännu taga
Hofrättsexamen och komma in på Embetsmannabanan!
. . . Hon är bekymrad för vår utkomst och säger att hon förutser
många bekymmer, många försakelser och mycket arbete för
oss båda om vi verkligen slå oss ner på Blomberg. Men
försakelse och arbete äro ju ord som ej låter så förskräckliga
hvarken i dina eller mina öron, min Adolf! — och vilja de
blott skänka oss sin välsignelse och sin kärlek så fruktar
jag ej att något skall fattas oss . . . Både pappa oich mamma
skrefvo långt och utförligt med förra posten. Jag väntar till
den nästa och skrifver kanske då till Eva. Hon har genom
Betty Ehrenborg hälsat till mig och bedt mig ej vara ledsen
på henne. Ack, om jag bara kunde öfvertyga henne hur gerna
jag ville hålla af henne, bara hon sjelf tillåter mig att göra det!
— Hvad nu det angår att du skulle öfverge landtbruket och
bli embetsmän, så har pappa långt och utförligt skrifvit sina
tankar derom till din far. Jag är nöjd, hvad och h u r
du än besluter — och håller lika mycket af dig antingen
du är landtbrukare eller embetsmän — det vet du. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
