Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Adolf påskyndar sin hemkomst. Sommarplaner. Uppsalavår. Vårkarnevalen 1845
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1G8
GEIJERS SOMMARNÖJEN
». . . Våra utsigter i afseende på sommarnöjen, ja, de
inskränka sig till att odla blommor och äta bär här i vår egen
lilla trädgård. Farbror Carl Fredrik, faster Sophie och Lotta
resa till Marstrand för att bada. De vilja så gärna ha Pappa
med sig och Mamma och jag ha gjort vårt bästa för att
öfvertala honom att göra dem sällskap. Men du vet hur han
är och att det hör till hans oryggligaste trosartiklar att inge
n-t i n g någonsin bör göras för honom och deremot allt
för Mamma och mig. Han är således totalt omöjlig i detta
afseende — ehuru Gud skall veta att han väl kunde behöfva
det, ty af arbete och tänkande har han under detta år
verkligen så mycket åldrats och kroppsligen försvagats att han
säkert skulle ha godt af en badsejour eller i alla händelser
af en resa och uppfriskande ombyte. Men han är nu så
förfärligt ifrig med sina föreläsningar och sin Carl X:e, som
han vill ha utgifven till hösten, att han alls inte vill höra
talas om att göra något för sin hälsa — han säger sig omöjligt
ha tid dertill och vill för resten alls inte medgifva att han
är i behof deraf. Och s j u k är han ju, Gud vare lof, ej
heller på något vis, men — jag kan ändå inte undgå att
se att själens oaflåtliga arbete tär på kroppens krafter — en
tids fullkomlig hvila från allt själsarbete skulle kanske
återställa dem. Tanken på att förlora honom är så förfärlig för
mig att jag ej vet hur jag skulle kunna lefva då . . . Ack,
Adolf — skola vi väl få behålla honom så länge att den
oändliga glädjen blir oss beskärd att en gång få mottaga
honom i vårt eget hem — ? . . .»
Denna glädje skulle, som man vet, ej blifva de
båda unga förunnad. Geijer fick endast följa sin
älskling till tröskeln af det nya hemmet; men vissheten
att det stod färdigt , att mottaga henne och tilliten till
det älskande och trofasta unga hjärta som där väntade
henne, skulle dock mer än något annat sprida värme
och solsken öfver hans sista lefnadsdagar.
Det ligger för öfrigt något egendomligt gripande i
den aningsfulla beklämning som vid denna tid allt
oftare tyckes hafva bemäktigat sig de hjärtan i hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
