Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Eriksdagen. Sommarstämning i Geijerska trädgården. Lotten Lindblad. Promotionen. Ett sommarminne, skildradt i bref från Agnes Hamilton till Tekla Knös. Bref från Agnes Hamilton till A. F. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i84
SOL OCH VÅR
». . . Dessa dagar ha varit så ljufliga . . . Jag har arbetat i
trädgården, läst oändligt och gjort långa promenader med
pappa . . . Häromdagen voro vi en hel eftermiddag ute i skogen
och kommo först hem i solnedgången — hörde göken och
trasten och plockade sippor. Pappa hade fäst en stor ruska
nyutspruckna björklöf från Gottsundavägen i hatten och klädt
m i n hatt med hvitsippor både utan och innan — tydligen till
stort nöje för alla de många studenter vi mötte på
hemvägen . . .»
— Ser man dem icke —? —
En annan gång sänder hon fästmannen en mera
utförlig skildring af det dagliga lifvet i hemmet. Allt strålar
och doftar och den lilla trädgårdens späda grönska
bildar den bästa möjliga bakgrund till en idyllisk
familje-tafla. Agnes »gnolar och sjunger dagen igenom» medan
hon glad och varm arbetar bland sina blommor, luftar
sina drifbänkar, fröjdar sig åt allt som spirar och
grönskar i dem och en smula despotiskt kommenderar den
lille trinde värmländingen, Jonas Bjurzon, den »evige
studenten» — förr hennes lärare i botanik, nu hennes
hängifne slaf och outtröttlige biträde vid trädgårdsarbetet
— som i sitt anletes svett sträfvar att efter bästa
förmåga fullgöra hennes befallningar. Fru Anna-Lisa går
sakkunnig och intresserad omkring, inspekterar och
diskuterar; allt emellanåt kommer Geijer själf på en stund
från sitt skrifbord för att se hvad hans kära ha för sig
och på bredaste värmländska skämta litet med Bjurzon,
som aldrig blir honom svaret skyldig. Hundarna, den
finlemmade silkeslena Cora och den något slyngelaktige,
men oemotståndligt älskvärde Jabot, hoppa och skälla
af glädje och »galoppera hänsynslöst» i de nykrattade
trädgårdssängarna, till fru Anna-Lisas fasa men Geijers
hemliga förlustelse. »Steglitsan», hela familjens
älskling, drillar och kvittrar i kapp med bofinkarna i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
