Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Eriksdagen. Sommarstämning i Geijerska trädgården. Lotten Lindblad. Promotionen. Ett sommarminne, skildradt i bref från Agnes Hamilton till Tekla Knös. Bref från Agnes Hamilton till A. F. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOTTEN LINDBLAD
185
bur i det öppna sängkammarfönstret — och midt i
solskenet utanför glasdörrarna står barhufvad en smärt,
krushårig flicka och följer med stora strålande bruna
ögon de första svalornas flykt i den blå luften. Det är
Lindblads dotter som är på besök och med sin naiva
ungdomlighet skänker stämningen i Geijerska huset ännu
en tillsats af frisk och vårlig poesi. Agnes har redan
förut berättat fästmannen om den väntade gästen —
»den sötaste, lustigaste, lifligaste, mest musikaliska
flickunge man kan se». — Hon är, berättar den så mycket
äldre och erfarnare väninnan något nedlåtande, bara nyss
fyllda sexton år och anser det följaktligen »nästan som
en heder att vara god vän med en tjuguåring».
Föräldrarna ha i förtroende bedt Agnes att »försöka lära
henne litet hållning» — men det ämnar Agnes inte
bry sig om... »Vi tänka bara ha roligt, skratta,
prata, vattna i trädgården och spela à quatre mains —
hållningen får det bli som det vill med ...» Programmet
tyckes hafva genomförts till alla delar. Agnes berättar
alltjämt med glädje huru ännu mycket lättare och
roligare trädgårdsarbetet nu är, sedan hon fått sä god
hjälp af lilla Lotten, som är »outtröttlig att vattna, rensa
och kratta —». Hon är för söt, »både utan och innan»,
icke minst därför, tycker Agnes, att hon är »så otroligt
mycket barnsligare än jag var vid sexton år — men
därför också bra mycket lyckligare än jag var vid den
åldern!»... Hennes musik är något »utomordentligt».
Geijer kallar henne »ett litet vidunder på pianot» och
tröttnar aldrig att höra på då de båda flickorna
fyr-händigt spela alla hans kära gamla sonater och
symfonier för honom, sedan de slutat vattna om kvällarna
... Midt i allt detta tittar gudmor Malla Silfverstolpe
in för att visa Anna-Lisa lärftsprofverna till Avas brud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
