Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Eriksdagen. Sommarstämning i Geijerska trädgården. Lotten Lindblad. Promotionen. Ett sommarminne, skildradt i bref från Agnes Hamilton till Tekla Knös. Bref från Agnes Hamilton till A. F. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
MALLA PÅ BESÖK
lakan. I hast dukas kaffebordet i skuggan af den stora
syrenhäcken — Geijer kallas ut och de gamla få sig en
»stilla pratstund» medan flickorna skynda tillbaka till
sina drifbänkar, som måste täckas för solen... Tant
Malla följer sina båda älsklingar — Geijers och
Lindblads sångmör i förkroppsligad gestalt — med stora
svärmiska ögon och medan hon doppar sina kringlor
och smuttar på sin kaffekopp sväller säkert hennes
hjärta af obeskrifliga känslor. Lilla Lotten skall stanna
hos henne öfver promotionen och fru Anna-Lisa
bereder henne på att flickan, »hur söt hon är», dock på
sätt och vis torde bli en besvärlig gäst — ty, som Agnes
skrifver: »hennes vackra ögon utöfva alltjämt samma
dragningskraft på studentcorpsen och på den korta tid
hon varit här har hon redan haft en hel mängd
serenader, af hvilka jag naturligtvis ej tagit åt mig en enda
ton...» Malla får icke vänta sig någon ostörd nattro
så länge den lilla förtrollerskan vistas under hennes tak
— men hur gärna underkastar hon sig icke detta —! —
Till promotionen, berättar Agnes vidare, väntas
»orimligt med folk, prinsar och Jenny Lind och hela
världen... men mamma och jag tänka rymma fältet
och lämna lilla pappa i sticket. Alla människor
förvåna sig öfver att vi resa bort — jag hör tydligt på dem
att man väntat att du skulle komma hem och att det
skulle bli någon stor éclat... Jag är bra glad att ej
behöfva vara här —!» ...
Agnes gick sålunda miste om hvad som under andra
förhållanden kunnat blifva en af hennes lifs mest
oförgätliga högtidsstunder; och det var ej utan vemod och
en och annan hemlig tår som hon lämnade Uppsala just
i den stund då så många andra glada människor stämt
möte där. Hur skulle det icke hafva varit att nu som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
