Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Eriksdagen. Sommarstämning i Geijerska trädgården. Lotten Lindblad. Promotionen. Ett sommarminne, skildradt i bref från Agnes Hamilton till Tekla Knös. Bref från Agnes Hamilton till A. F. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
GAMMAL VÄNSKAP
tack! . . . Litet skulle jag ändå ha lust att banna dig för ditt
tal om att du numera måste ’vända ryggen åt fra
m-tiden’ m. m. . . . Ack nej, kära vän! — ’Fra m åt, fra m å t,
Så är ditt ödes bud!’ — så talade ju i forna dagar en känd
och älskad stämma — låt mig upprepa det! — ’Framåt —
Uppåt! med blicken allt mera ljusnad och klarnad, alltjämt
vänd mot solen. Då skola också alla de goda och stora
minnena lysa som den skönaste aftonrodnad på din himmel. . .
Och tala aldrig om att ditt strängaspel kan tystna! — Vi
andra, småfolk, som fått våra gåfvor efter mått — vi kunna
kanske uttömma dem; men de utkorade som fått snillets gåfva
— de ha alltid nog och öfver nog att ge; hos dem finnes
fullhet nog att flöda öfver — ända in i evigheten — om
ock det jordiska skalet åldras och försvagas! — Skall du
bli ond på mig, käre vän, om jag säger dig att ’missöden
och hemsökelser’ aldrig förefalla m i g ’onödiga’ ? — Ack,
huru många tusen gånger ha ej just dessa låtit mig hos
människor upptäcka, se och smaka en kärlek och godhet som
jag förut ej varit nog klarsynt att uppdaga. Hvarför skulle
jag ej tro att de också kunna lära oss något liknande om
Gud — ? Jag vågar tro att också du skall få erfara detsamma
en gång . . .»
Och från Uppsala skrifver hon efter ytterligare
några års förlopp till den alltid lika afhållne gamle
vännen: —
». . . Fast jag ej personligen får deltaga i ditt stilla, lyckliga
hvardagslif, käre vän, står jag dock så ofta osedd bakom
kulisserna och ser dit in med längtansfulla ögon . . . Ja, Gud
vare lof för alla goda, rena, fridfulla hem som finnas på
jorden! — Och måtte Han alltjämt skydda och bevara det
där du nu lefver, omfläktad af de friskaste vårvindar —
barns och barnbarns kärlek! . . . Jag lefver nu åter midt i
Upsalalifvets hvirfvel — ganz wie dam als! — Mycket,
mycket är förändradt — men ännu rör sig det subtilare,
estetiska lifvet, ehuru under nya former och med nya
tillsatser, under lifvande inverkan af den K n ö s i s k a andan,
alldeles som för tjugu, trettio år sedan . . . Lilla Thekla är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
