Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Eriksdagen. Sommarstämning i Geijerska trädgården. Lotten Lindblad. Promotionen. Ett sommarminne, skildradt i bref från Agnes Hamilton till Tekla Knös. Bref från Agnes Hamilton till A. F. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR OCH HÖST
1 97
nu för mina barn och den ungdom som omger dem, nästan
alldeles detsamma som hon var för mig i min ungdom;
och jag, som ofta känner mig oändligt mycket äldre än hon,
lyckas blott då och då fasthålla den fladdrande Psyke viel
vingen och få kasta en blick in i hennes hjärta, där dock
alltjämt, som förr, lefves ett stilla fördoldt lif af allvar och
kärlek . . . Ibland känner jag mig nästan som en gengångare
bland all denna ungdom, i denna nya värld. Då går jag
till de Dödas stad — till Kyrkogården — för att känna mig
hemma igen... Där kan jag i timmar vandra från det
ena kära namnet till det andra — där kan jag se dem
lefvande och älskande omkring mig som förr. Här, bland
andra förbleknade gestalter, möter jag äfven ofta vålnaden
af mitt eget forna jag — sådan jag otaliga gånger vandrat
här i ungdomens och drömmarnas dagar — den lyckliga,
sorglösa, bortskämda unga Agnes Geijer —! — Ack, hur olika
ser man sig icke själf genom årens fjärrglas — hur måste
man icke gråta och le, både af blygsel och tacksamhet, då
de forna drömmarna stå för en — då man ser både hvad
man velat och hoppats och hvad man gjort och
blifvit —!
». . . Dock, ögat lyftes sällt från grafven opp —
en högre värld har grytt för hjärtats hopp —
i jordens skymning klarna Stjärnelanden
och oförgängligt ler ett Hem mot anden —!»
»— Så sjunger det ofta inom mig då jag vandrar där
på kyrkogården. Tack för ord och melodi — en skön klädnad
för en ännu skönare känsla!... Förlåt att jag så länge
uppehållit dig. Du ser i alla fall däraf hur Erik Gustafs och
Anna-Lisas dotter alltjämt tänker på Adolf Lindblad — i alla skiften
af dem lika älskad, lika högt värderad!...»
För den som med vänliga ögon följt Agnes Geijer
genom hennes solbelysta vårdagar, torde denna lilla
skymt af den stämning som hvilade öfver hennes höst
kanske ej vara utan intresse. Det är med lifvet som
med böckerna; man kan ej rätt bedöma deras värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
