Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ur »Agnes Geijers minnesbok»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
OR MINNESBOKEN
dess gemensam het, så stiger ock den
upplysning, som är ljusets arbete i menskligheten, i
samma mån som flere blifva deraf dela k ti ga.
Ty det finnes ingen enda menniskosjäl som icke så till vida
är af sjelflysande natur att de der infallande ljusstrålar ej skulle
väcka nya; — och skaparens varde om ljuset fortgår än.
»Stigande gemenskap och ömsesidighet i
kunskap är upplysning. — Man klagar, att med
upplysningens tillväxt nöd och förderf äfven tilltaga. Inskränkte
man sig till påståendet att de derigenom blifva synbarare,
så är ingenting deremot att invända. Tystnaden och mörkret
ha i forna dagar ansvarat för mycket. Men saken har äfven
en annan sida. Man hörde fordom, säger man, mycket mindre
oenighet, mycket mindre strid om rättigheter. Naturligt!
— För att om någonting skall stridas, måste det först finnas.
Men om ock rättigheter i och för sig sjelfva äro i tanken
från menniskan oskiljaktiga, så äro de dock dermed i
verkligheten långt ifrån erkända. Erkännandet är första
steget till deras verklighet, och detta erkännande är
upplysning, är en gemensam och ömsesidig kunskap.
Finnes ej en sådan kunskap, så finnes ej heller rättigheten
såsom sådan. Den slumrar, den har ännu ej slagit upp ögonen.
Den finnes då blott såsom makt, eller utgår från makten
såsom gunst, nåd, privilegium; men den fmnes ej ännu
såsom rätt. Emellertid utvecklar sig så väl kunskapen i
allmänhet som kunskaper och rättigheter i synnerhet, ur en
gifven yttre auktoritet, såsom ur sitt naturliga omhölje; tills det
som i början var på god tro antaget, eller genom myndighet
beviljadt eller ålagdt, förvandlar och renar sig till insigt
och rätt. Stridsämnena öka sig således nödvändigt i
samhället med upplysningens framsteg. Lägger man härtill att
med upplysningens tillväxt, hvilken är detsamma som
intelligensens växande andel i arbetet, menniskorna i
afseende på sina behof blifva alltmer beroende af
hvarandra, så har man en nödvändighet för ögonen, af
en i sanning förskräckande karaktär. — Och likväl är denna
nödvändighet ingen annan än intelligensens egen inneborne lag!
— Och likväl är detta menniskornas stigande beroende af
hvarandra ett förhållande som rättvisan allt mer kan ordna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
