Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ur »Agnes Geijers minnesbok»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
OR MINNESBOKEN
kunskap, rätt, pligt, kärlek och tillbedjande förena menskliga
väsenden. I hvarje jordiskt lif har han sin morgon och sin
afton, uppgår såsom solen ur natt och sjunker deri tillbaka.
Men liksom den yttre solen oupphörligt lyser, ehuru ej på
samma gång för alla, så vet äfven solen i tankens rike icke
af någon verklig nedgång; och liksom naturen äfven i nattens
dunkel bär vittnesbörd om att ljuset der har framgått, så
hafva äfven de i natt sjunkna slägtens tankar ej med dem
slocknat. De bära, i de minnen och verk som äro deras
uttryck, också vittne om ljuset, ja, de ha fångat det och
åter-stråla det genom tidernas natt såsom från en egen
stjern-himmel. Enslig läser den förgängliga menniskan, gårdagens
barn, denna det förflutnas stjernskrift: — det är de dödas
tankar; — likväl upplysa, röra, förvåna och tjusa dessa
tankar, liksom vore i dem en lefvande ande. Och han är
der, emedan han förnimmes, kännes och förstås;
liksom den i det jordiska lifvet ännu härbergerade anden också
kan frambringa sådana verkningar genom blotta sitt väsen
och sin tillvaro, utan att han på långt när sjelf vet af alla
dessa inre verkningar. Ty blott hvad hon verkar derigenom
att hon griper sig an och handlar, vet egentligen menniskan ;
det hon verkar genom hvad hon ä r (hvilket innefattar summan
och facit af alla hennes handlingar,) vet hon icke. Men
denna summariska, totala verkan af hennes väsende är likväl
det egentliga och bästa i hvarje väsende.
Sådana verkningar, som de dock på detta sätt ännu utöfva
(totalintrycket af en hel karaktär, som bäst uppenbarar sig sedan
den är afslutad) hör således till det bästa af hvad de lefvande
äfven utöfva och är ingalunda heller de så kallade namnkunniga
intelligensers företrädesrätt. Det finnes intet i tysthet
välsignadt minne, som icke verkar välsignande.
Men en sådan verkan är öfverallt lifvets, ej dödens. —
Också lefva de döda. — Och den, som mycket umgåtts
med de dödes tankar, kan minst tvifla derpå. — — —
»Vi hafva härmed framställt den stora intelligenta
samhälligheten i mensklighetens arbete — en samhällighet och
gemensamhet som ej blott omfattar de samtidiga, utan
äfven alla gångna slägten.
»Betraktelsen af den moraliska och religiösa sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
