Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Geijer insjuknar. Ett kungligt besök. Studentkonsert. Geijers föreläsning. Fryxells angrepp. Prinsarnas afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
GLÄDJEN HÖGT I TAK
Geijerska huset efter den nyss öfverståndna
förskräckelsen. Hon skrifver: —
». . . Onsdagen hade Deras K. H. bedt att få komma till
oss i all enkelhet ... Vi voro litet rädda att pappa ej skulle orka
med det, men därom ville han alls inte höra talas. Vi hade bjudit
Kræmers, Plåtens, Knösarna, Silfverstolpes, Atterboms,
Löwen-hjelms och några Sång- och Dansherrar som’vanligt .. . Först
gjordes musik; frih. Kræmer och jag, prins Gustaf och grefve
Henning sjöngo en qvartett, en af prinsens kompositioner; sedan
spelade prinsen och jag ett stycke fyrhändigt, högst jämmerligt
— vi kommo oupphörligt af oss, skrattade, räknade, började
om och kommo af oss igen — men naturligtvis fann man det
i alla fall rätt charmant. Därpå Mansröster — och sedan
vidtog en dans som småningom urartade till fullständig
galenskap . . . Lille Schröder öfverträffade sig själf både i bondkadrilj
och väfva vadmal; prinsarna, som voro alldeles utom sig af
pojkaktig munterhet och odygd, hade föresatt sig att också
få honom att dansa Hambo — men jag var redan mer än
halfdöd af skratt och bad om försköning . . . Medan det dukades
lektes lekar och vi skildes ej åt förr än 1/2 1? fast vagnarne stått
sedan 12. Prinsarne ville aldrig sluta... Det bästa för mig
af hela aftonen var att jag midt i all denna dårskap helt
oväntadt fick se kronprinsen allvarsam och tala en stund
allvarligt med honom. Det klär honom alldeles obeskrifligt.
Hans glädje däremot har ofta något vildt som i mitt
tycke rent af verkar frånstötande. Det känns därför dubbelt
godt då man någon gång får se en skymt af det manliga
allvar som verkligen finnes på djupet hos honom och hör
hur godt, vackert och allvarligt han kan både tänka och tala
om allvarliga ting. Prins Gustaf däremot klär glädjen allra
bäst; han är som endast skapad för den. Älskvärda hvar på sitt
sätt äro de båda — visst är att vi uppriktigt komma att
sakna dem här . . .»
Afskedsstunden närmade sig emellertid allt mer och
redan i nästa bref heter det: —
». . . I Måndags togo vi på allvar afsked af våra prinsar
på en middag hos Hamiltons — bara vi, Kræmers och några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
