Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Geijer insjuknar. Ett kungligt besök. Studentkonsert. Geijers föreläsning. Fryxells angrepp. Prinsarnas afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRINSARNES AFSKED
317
herrar. På Thorsdagen reste de och kvällen förut skickade
prins Gustaf mig som afskedshälsning en ny Trio af egen
composition med några vackra hjärtliga ord. Nu är det alltså
slut med den vänskapen! — I vårt hus komma de väl
troligen aldrig mer och hvar och hur vi än sedan må träffas,
så som här blir det säkerligen ej. Ett godt och vackert
minne ha de lämnat här i Upsala —- och afskedet blef också
särskildt vackert och hjärtligt. Studentcorpsen hade i all
stillhet samlats ute i Parken, vid Knäppingen, kl. 8 på
morgonen då de reste, samt hälsade dem helt oförmodadt med
sång och lefverop då vagnarna kommo. Det lär ha tagit sig
präktigt ut i den rimfrostklädda skogen och den stilla klara
morgonluften . . . Prinsarna blefvo så rörda och ifriga att de
ej gåfvo sig tid att öppna vagnsdörrarna, utan hoppade ut
genom fönstren. Sedan hurrades, viftades och ropades farväl
så länge man såg en skymt af hvarandra. . .»
Att äfven de unga prinsarna med uppriktig saknad
skildes från Uppsala, där de troligen tillbragt sin
ungdoms lyckligaste och mest sorgfria dagar, kan man taga
för gifvet. I en af de många naivt gossaktiga och
älskvärdt känslofulla dagboksanteckningar från denna tid
som ännu finnas i behåll har prins Carl skildrat huru
smärtsamt han kände afskedet från denna krets, där han
»kände sig så hemma», och tillägger: ... »Men
hvarthän ödet än må ställa mig, skall jag aldrig
glömma svensk trohet och svensk
enkel-h e t» — ord, som just i detta samband äro betecknande
för det totalintryck som den unge tronföljaren medförde
från sin Uppsalavistelse och från de hem i hvilka han
där förtroligast umgåtts. Helt visst voro dessa intryck
bland dem som gåfvo näring åt det bästa och ädlaste i
hans af många våldsamma kontraster sammansatta
natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
