- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
356

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Planer och förslag. Den blifvande reskamraten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356

ETT DJÄRFT FÖRSLAG

utsatta för förvecklingar och trakasserier af alla slag
och fullkomligt oförmögna att reda sig ur desamma.
Hur gärna ville han icke själf följa dem, spela försyn
och beskyddare! — Men det går tyvärr icke för sig,
det vet han blott alltför väl — han har för många järn
i elden och alltför mycket beror på det sätt hvarpå de
skötas, för att han just nu, midt i brådaste vårarbetet,
skulle kunna vika från sin post. Han måste vara
betänkt på att skaffa en ställföreträdare, och, tack vare än
en gång det underbara hopträffande af lyckliga
tillfälligheter som redan så ofta konstaterats i familjen
Geijers historia, lyckas han inom kort verkligen också
finna en sådan, på närmare håll än någon kunnat tänka
sig. Då Adolf i ett följande bref liksom halft på skämt
i förbigående framkastar frågan: ... »Jag undrar just
hvad ni skulle säga om syster Eva kom och bad
att få göra er ressällskap —?» är i själfva verket den
välbehöfliga skyddsängeln funnen och reseäfventyrets
lyckliga utgång betryggad. Eva Hamilton skulle under
den kommande sommaren för Geijer och hans närmaste
blifva en reskamrat, lika oumbärlig och tillförlitlig som
den hvilken en gång ledsagade den unge Tobias på en
ännu äfventyrligare färd.

Det var helt och hållet på eget bevåg och alla
vederbörande oåtsporda som Adolf framkastat ett
förslag »hvars utförbarhet måste hafva synts honom minst
sagdt tvifvelaktigt. Emellertid hade han med lycklig
instinkt träffat just det psykologiska ögonblick då det
eljest otänkbara föreföll ej blott möjligt, utan rent af
som den välkomna lösningen af ett bekymmersamt
problem. Den afgudade enda dotterns hälsotillstånd hade
sedan någon tid på Hönsäter börjat väcka farhågor,
hvilkas allvar man knappt ville erkänna, men som dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free