- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
357

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Planer och förslag. Den blifvande reskamraten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET PSYKOLOGISKA ÖGONBLICKET

357

ej kunde skjutas åsido. En under smärtsamma
förhållanden uppslagen förlofning inom den närmaste
släktkretsen, medförande beklagliga rubbningar af gamla
vänskapsförbindelser och förlusten af kära illusioner,
hade så djupt gripit och upprört henne att hennes eljest
ljusa och lyckliga lynne helt och hållet bragts ur
jämnvikten. Hon upphörde ej att gräma sig öfver det
inträffade, förlorade sömn och matlust, fick »nervattacker»
och började hosta — hennes bröst hade aldrig varit
starkt — med ett ord, tillståndet var oroande och
husläkaren ordinerade »luftombyte och förströelse». Gamle
grefve Hugo David, i oron för sin ögonsten färdig till
hvilka medgifvanden som helst, uppgjorde den ena
planen efter den andra. Man talade om en längre
Stockholmssejour, om en resa i Norge, om ett besök
hos de skånska släktingarna — men öfverallt stötte man
på svårigheter. Det var under dessa förhållanden som
Adolf, med en hos honom mindre vanlig diplomatisk
förmåga, uppsände sin lilla försöksballong i form af den
till fästmön framställda frågan, så affattad att den ej
ens behöfde besvaras såvida man föredrog att
ignorera den.

Agnes tar den emellertid på fullt allvar och svarar
genast med de ifrigaste försäkringar att ingen reskamrat
kunde vara henne mera välkommen...: »Vi skulle ej
vara stygga mot henne, det kan du lita på! — Hon
skulle ej slippa ifrån oss utan att hon lärt sig hålla
åtminstone litet af oss... Jag längtar ju så
obeskrifligt att komma henne närmare — och tänk hvilket
föreningsband mellan oss för all framtid, om vi fått se
och upplefva så mycket roligt och intressant tillsam
mans!...» Geijer har emellertid, berättar hon vidare,
redan skrifvit till Fredrika Bremer och föreslagit henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free