Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ombord på Svithiod. En afskedsmiddag. Baron Hamilton håller tal. En skål för E. G. Geijer och för Jenny Lind. Ett afskedsbref. Ut till hafs. »Blida Böljor». Vårnatt på Hafvet. Hågkomster. Dagböckerna. Sällskapslif ombord. »Det Våta Elementet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
F.N AFSKEDSMIDDAG
distingueradt» kotteri, antagligen ined nyfikenhet och
intresse iakttaget af de mindre gynnade medpassagerare,
hvilka framdeles i de unga damernas resedagböcker
skulle figurera under den något vårdslösa rubriken:
»några obskyra personer af vanlig
ångbåtstyp...» som bakgrund och staffage till mera
intresseväckande företeelser.
Middagen var, enligt bevarade urkunders
enstämmiga vittnesbörd, »i högsta måtto delikat» — den
mångsidigt talangfulle värden var bekant som kännare
äfven på detta område och restauratrisen hade troligen
satt en ära i att öfverträffa sig själf — vinerna
förträffliga samt damerna lika intagande och älskvärda som
herrarna artiga och spirituella; intet under om
feststämningen, då man hunnit till järparna och
champagnen, nått en höjd och värme, åt hvilken de nyss
genomgångna afskedens vemod, ännu dallrande på
djupet af känslofulla hjärtan, endast gaf ökad intensitet,
liksom en glad melodi, hvilken eljest kanske skulle verka
banal, stundom vinner en sällsam och rörande skönhet
genom ackompanjementets diskreta mollackord. Med
höjda glas och fuktigt strålande ögon drack rnan för
de kära hemmavarande och deras välgång under den
stundande långa skilsmässan — så lång och så
fullständig, så ängslande oviss och full af oroande
möjligheter i dessa de långsamma kommunikationernas
telegraflösa dagar, då till och med budet från en
dödsbädd först efter veckors förlopp kunde nå den resande
och gräset redan kunde stå grönt på älskade grafvar,
innan man ens blifvit medveten om hvad man
förlorat. Hvad under då, om afskedet blef ömmare och
allvarligare än en senare generation kan fatta och om
resans glada förväntningar dämpades af olycksbådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
