Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ombord på Svithiod. En afskedsmiddag. Baron Hamilton håller tal. En skål för E. G. Geijer och för Jenny Lind. Ett afskedsbref. Ut till hafs. »Blida Böljor». Vårnatt på Hafvet. Hågkomster. Dagböckerna. Sällskapslif ombord. »Det Våta Elementet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARON HAMILTON TALAR
15
aningar, dem man knappt ens för sig själf ville
erkänna! Det kräfdes säkerligen rätt mycken champagne
för att besvärja dessa ängslande spöken och enligt
krönikan tömdes äfven »åtskilliga flaskor» under ständigt
stigande stämning. Man klingade med hvarandra för
en lyckosam resa och en angenäm samvaro under
närmaste dagarna; man drack för en lycklig hemkomst
och ett gladt återseende och till sist tömde tnan, på
värdens uppmaning, stående sina glas i botten för en
älskad Konung och ett vördadt Konungahus. Men det var
först sedan tårtan och vaniljglassen serverats, som värden
åter knackade i glaset, reste sig vid bordsändan, där
hans vackra, mörka hufvud pittoreskt aftecknade sig
mot väggens hvita bakgrund, och höll sitt stora
afskedstal, åhördt, försäkras det, med »de mest upphöjda
känslor» af djupt rörda lyssnare... Han började med att
påminna om den tid, då djärfva vikingaskaror drogo ut
från Svithiods karga stränder för att på fjärran kust
eröfra land och grunda konungadömen — ännu efter
århundradens förlopp, tillade han stolt, flöt deras blod
och fortlefde deras mannakraft i världens lifskraftigaste
raser, bröt ny bygd i ödemarken och banade väg för
kultur och civilisation, där förut endast barbariet härskat
... Efter seklers förlopp — fortsatte han — drogo
väpnade skaror ännu en gång från Ultima Thule öfver
hafvet, ej som eröfrare men väl som segrare för att
under den ädlaste af konungar kämpa för
mänsklighetens heligaste rättigheter. Vördadt och fruktadt var
då Sveriges namn öfver hela Europa och tungt vägde
dess statsmäns och konungars ord vid fredsslut och
rådsbord, där länders och rikens öden afgjordes...
Långt bakom oss — fortfor talaren — låg dock nu
denna bragdernas gyllene tid, Gustaf Adolfs och Oxen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
