Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ombord på Svithiod. En afskedsmiddag. Baron Hamilton håller tal. En skål för E. G. Geijer och för Jenny Lind. Ett afskedsbref. Ut till hafs. »Blida Böljor». Vårnatt på Hafvet. Hågkomster. Dagböckerna. Sällskapslif ombord. »Det Våta Elementet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGBÖCKERNA
29
en och annan på lämpligt ställe inströdd reflexion, som
bevis att man verkligen är den intressanta situationen
vuxen. Hvem kan undra, om de båda unga damerna
känna sig en smula högtidligt stämda då de nu bereda
sig att ined antecknande af sina första reseintryck
inviga de dyrbara urkundernas jungfruliga blad! — Båda
äro vana och flitiga brefskrifverskor och kunna med
löpande penna fylla sida efter sida ined älskvärdt
osammanhängande flickprat — men här kräfves något helt
annat, och man märker redan vid en flyktig blick det
allvarliga bemödandet att anslå en omständigheterna
värdig, verkligt litterär stil. Man är fullt medveten om
att anteckningar sädana som dessa i sinom tid skola
finna en plats i familjearkivet och säkerligen med
aktningsfull uppmärksamhet läsas ännu af efterkommande
i tredje och fjärde led.
Några utdrag, karaktäristiska för de båda unga
dagboksförfattarinnornas olika skaplynne, må här finna
en plats.
Agnes skrifver med sin ’vackraste, mest flytande stil,
rund och jämn som ett pärlband:
»Ombord på ångaren Svithiod den 14: de
Maj 1846.
»— Klockan två på middagen i det herrligaste solsken
lemnade vi Skeppsbron, der vänner och bekanta i mängd
församlats för att åskåda vår affärd och tillvinka oss ett sista
Farväl. Afskedet var smärtsamt, och min resefröjd
fördunklades betydligt af att på stranden qvarlemna det mörka
ögonpar, i hvilket jag helst ser all min fröjd och sorg afspeglas . . .
Dock, den friska vinden, solskenet och de vänliga menniskor,
som omgåfvo mig, bidrogo hvar i sin mån att drifva alla
sorgsna tankar på flykten — och inom kort vaknade på nytt
alla fordna drömmar om det Förlofvade Landet, detta »U
t-rikes» som så länge utöfvat en magisk dragningskraft på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
