Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ombord på Svithiod. En afskedsmiddag. Baron Hamilton håller tal. En skål för E. G. Geijer och för Jenny Lind. Ett afskedsbref. Ut till hafs. »Blida Böljor». Vårnatt på Hafvet. Hågkomster. Dagböckerna. Sällskapslif ombord. »Det Våta Elementet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
DAGBÖCKERNA
mitt sinne. Måtte blott något af allt det underbara, herrliga
och sköna, som lefver i min inbillning, finna en motsvarighet
i verkligheten! .. .»
Efter en utförlig skildring af alla förhållanden
ombord, i minsta detalj intressanta och anmärkningsvärda
för resande hvilka ännu till en viss grad måste
betrakta hvarje längre ångbåtsfärd som ett nervspännande
och äfventyrligt experiment på det okändas och
opröf-vades område, samt en redogörelse för eftermiddagens
tilldragelser och de olika reskamraternas personligheter,
fortsätter hon:
. . . »Vädret är kyligt i qväll, men var alldeles ljufligt i
solnedgången . . . Sjön stod lugn som en spegel, och solen
kastade en lång, strålande blick utåt vattenytan just innan den
försvann, liksom ville den säga: ’vi råkas åter i morgon’! —
Pappas ögon lyste som stjernor vid denna svn — och jag
tänkte med innerlig tacksamhet på den milda hand, som skänkt
honom denna stora glädje. — — — Mamma ligger redan i
sitt lilla skåp innanför salongen; lamporna äro tända,
gardinerna fördragna, och vår lilla, flytande boning ser rätt
’wohn-lich’ och angenäm ut . . . Nu slutar jag för denna gång och
kryper också jag upp på min hylla, ehuru Eva ännu sitter
qvar vid bordet, djupt inbegripen i författande —.»
Eva satt där antagligen ännu rätt länge, att döma
af anteckningarnas omfång; hennes penna flög ej lika
glidande lätt öfver papperet som svägerskans, handen
var tyngre och de ofta allvarliga, stundom svårmodiga
tankarna formade sig ej lika lätt till ord. De lifliga
bröderna skämtade gärna litet öfver Evas »grundlighet»
och »langsamhet» — en återklang af detta broderligt
godmodiga gyckel förnams ännu i den en smula
retsamma inskrift, hvarmed unge löjtnant Malcolm prydt
första bladet i den till systern skänkta Dagboken —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
