Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ombord på Svithiod. En afskedsmiddag. Baron Hamilton håller tal. En skål för E. G. Geijer och för Jenny Lind. Ett afskedsbref. Ut till hafs. »Blida Böljor». Vårnatt på Hafvet. Hågkomster. Dagböckerna. Sällskapslif ombord. »Det Våta Elementet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>. DEN RYKTBARE KRUSENSTOLPE
33
trognas grannlaga och ansträngande roll på ett sätt, som
starkt angripit ett under den lugna och behärskade ytan
mer än vanligt känsligt sinne. Denna resa skulle i själfva
verket för henne i ordets hela bemärkelse blifva hvad
de bekymrade föräldrarna afsett den att vara — en
rekreationsresa, under hvars lopp hon, till och med i
högre grad än någon vågat hoppas, under inflytande
af nya intryck och intressen skulle återvinna såväl andlig
jämvikt som lekamlig hälsa. I bättre sällskap, i en
sundare, mer styrkande andlig atmosfär skulle den svårligen
kunnat företagas.
Efter denna »inledning» redogör hon med
karaktäristisk samvetsgrannhet för den första resdagens på
det hela föga märkliga upplefvelser, hvarvid som det
viktigaste noteras passerandet af Vaxholm — »der den
ryktbare Krusenstolpe... suttit fången...»
samt Dalarö. »Det intryck dessa ställen gjorde på mig
var dock ej synnerligen angenämt» — erkänner hon
uppriktigt. »Kala, fula klippor och små, smutsiga kojor —
men måhända —» tillägger hon, alltid mildt benägen
att tyda allt till det bästa — »måhända att äfven der
bodde Sällhet»!
1 denna fromt förhoppningsfulla stämning lägger
äfven hon ifrån sig pennan, slår igen dagboken och
»kryper upp på sin hylla», där hon liksom de öfriga
reskamraterna, alla dystra aningar om oundviklig
sömnlöshet och sjösjuka till trots, skall sofva förträffligt och
vakna till en ny solskensdag, tillbragt helt och hållet
ute på öppna hafvet. Äfven angående denna och de
följande resdagarnas förnimmelser och erfarenheter ha
de unga damerna betydligt mer att anteckna än någon
skulle kunna föreställa sig under så enformiga
förhållanden; men för ett mera resvant släkte torde deras för
3. — I solnedgången. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
