Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Afresa från Hamburg. Öfver Lüneburgerheide. Den första Järnvägsfärden. Ett plötsligt Beslut. I Hannover. En räddande Engel. »Il Pastor Fido». En dramatisk Episod. Bournonville. Färdevägarnes Romantik. Ett pittoreskt Ressällskap. I Köln. En kyrkofest. En intressant Bekantskap. Herr Canonicus Wilhelm Smets. »Roligt, Roligt —!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
df.n första järn’vägsfärden
närmaste föremålen kunde man visserligen endast
upp-fånga en skymt men de mera aflägsna urskildes rätt
klart...» Äfven Eva erkänner att hon kände sig en
smula besviken. De unga damerna hade tydligen i
hemlighet bespetsat sig på att med något liknande ljusets
hastighet slungas fram genom rymden och i jämförelse
tned så högt spända förhoppningar måste naturligtvis
hvarje verklighet synas nedslående hvardaglig. Fru
Anna-Lisa, hvars förväntningar möjligen ej nått en lika
svindlande höjd, beklagar sig däremot ej öfver någon
missräkning... »Mina vänner» —- skrifver hon senare
»torde väl nu vara rätt angelägna få veta, huru det
verkeligen kännes att åka på denna märkeliga
Jernbana, hvarom man så mycket läst och hört talas...
Jag erkänner att jag i Celle var bra bäfvande i
mitt innersta och tyckte det tog sig alltför hemskt
och kusligt ut, då det började fräsa i den kolsvarta
Locomotifven, flåsa ut skyar af rök och ånga och
signalera med ett rysansvärdt pipande och tjut, som lät i
sanning infernaliskt. Det torde allt dröja länge, innan
jag vänjer mig vid detta nymodiga sätt att färdas och
jag grufvar mig mycket för att upprepa experimentet.
Farten var så stor, att jag ej kunde se på de
närmaste föremålen utan yrsel och kväljningar! —
Vaktkurarna vid banan och soldaterna i sina uniformer
m. m. syntes knappast mer än om en mångfärgad fågel
hastigt flugit förbi fenstren .. . Men E. Gustaf var
alldeles förtjust och flickorna högst roade —»...
Hvad som följde på denna epokgörande
lifserfaren-het och huru det förtjusande äfventyret vidare
utvecklade sig torde bäst inhämtas af det bref som Agnes
några dagar senare sände sin hjärtans kär och som
därför här med få uteslutningar återgifves. Hon skref —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
