Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Afresa från Hamburg. Öfver Lüneburgerheide. Den första Järnvägsfärden. Ett plötsligt Beslut. I Hannover. En räddande Engel. »Il Pastor Fido». En dramatisk Episod. Bournonville. Färdevägarnes Romantik. Ett pittoreskt Ressällskap. I Köln. En kyrkofest. En intressant Bekantskap. Herr Canonicus Wilhelm Smets. »Roligt, Roligt —!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverraskningar
87
redan dateringen måste hafva förberedt fästmannen på
åtskilliga öfverraskningar —:
»Cöln den 27 Maj 1846.
. . . Ja, är det ej som en dröm, min Adolf, att jag nu
verkligen sitter här och skrifver till dig från Cöln, det
mångbesjungna Cöln, från C o 1 o n i a Agrippina, den urgamla
Romarstaden vid Rhen — ? — Ack! — om du varit med
mig ändå i dag! — Det har varit en härlig, en underbar,
skön och oförgätlig dag — men jag måste väl försöka
berätta allt i ordning och börja från början 1 — Du har ju ej
hört af oss sedan i Hamburg och nu har hela vår resa
plötsligt tagit en annan kosa än vi från början ämnat . . .
Ack, Adolf!! — Att få resa! Bara vi två — att en
gång tillsammans få se allt skönt och underbart som
finnes i denna härliga verld! — Så här på främmande
botten med idel fremmande ansikten omkring sig måste det
kännas oändligt ljufligt att vara som ensamma med
hvarandra, okända, af ingen observerade i det omgifvande vimlet.
Och hur förunderligt fri och modig och obesvärad känner man
sig icke i denna fremmande verld, der allt förefaller som en
enda lång förtjusande maskerad! — Ja, att resa är en härlig
sak, och det förefaller mig nu som skulle jag aldrig kunna
tröttna derpå. Kanske vore det dock ej så roligt, om jag ej
vore så viss att ett ännu ljufligare Stilleben fullt af frid
och lycka väntade mig som efterspel till mitt lifs roman —
men nu är det bara roligt, roligt, Roligt till förtjusning!!
— Ack, hvad skulle det då ej vara, om vi två, ensamma
med hvarandra, verkligen finge flyga fria omkring i den sköna,
vida verlden —! — Men nu tror du väl, att jag blifvit alldeles
yr i hufvudet och kommer sju resor tokigare hem än då jag
for. — Ah nej, oroa dig ej, då ruset lagt sig, hoppas jag bli
både bättre och förståndigare än förut efter allt skönt jag
sett och upplefvat! . . .
Vår Hamburgervistelse var lika rolig och lyckad från
början till slut . . . men jag kan ej beskrifva allt skönt jag
såg och fröjdade mig åt; aldrig har jag känt mig så dum
som nu, då jag så gerna ville dela med mig åt dig af all
denna härlighet — hvad tjena alla dessa svarta bokstäfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
