Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Afresa från Hamburg. Öfver Lüneburgerheide. Den första Järnvägsfärden. Ett plötsligt Beslut. I Hannover. En räddande Engel. »Il Pastor Fido». En dramatisk Episod. Bournonville. Färdevägarnes Romantik. Ett pittoreskt Ressällskap. I Köln. En kyrkofest. En intressant Bekantskap. Herr Canonicus Wilhelm Smets. »Roligt, Roligt —!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i köln’
95
köttätning och annat sådant, der doktorn ålagt
försiktighet; men sedan han puttrat litet emot, gör han
Gud vare lof, ändå till sist gemenligen som jag säger
och finner sig väl deraf samt erkänner, att jag har rätt...
Just nu,» slutar hon sitt bref, »kom han in, helt
öfverraskad, rörd och upplifvad efter att ha läst en alldeles
präktig artikel om sig själf i Kölnische Zeitung —
sådana förekommo äfven i flera Hamburgertidningar, hvilket
säkerligen gläder Eder, kära, afhållna vänner att höra ...»
Trots resans besvärligheter funno Geijer och de
unga damerna sig redan första aftonen tillräckligt
^restaurerade för att företaga en längre promenad genom
staden», »flickorna gåfvo sig ingen ro förr än de fått
se Rhen». Men synen motsvarade tyvärr ej deras
förväntningar —: »Vattnet är gult och fult, ingalunda det
mångbesjungna S i 1 f v e r b a n d e t,» skrifver Eva sorgset
i sin Dagbok, under det att Agnes annoterar att hon
aldrig sett så svarta och smutsiga gator eller så breda
och illaluktande rännstenar — »Stockholm har lyckligtvis
intet att dermed jemföras... men ändå har den» —
tillägger hon, »ett underligt behag, denna mörka gamla
stad, som alls icke kan beskrifvas...»
Man gick tidigt till hvila och vaknade äfven tidigt,
men dock »ljufligt fullsöfd» efter de två långa
res-nätternas vaka; klockan sex på morgonen knackade
Geijer på dörren till flickornas rum för att påminna dem
att man redan före nio borde vara i Dömen för att bevista
den stora kyrkofest, som denna dag firades där — och
hvem skulle väl velat försumma ett sådant tillfälle?
Hvad de resande sedan under dagens lopp upplefde får
Agnes berätta. Hon skrifver till sin Adolf:
.. . »Klockan nio voro vi redan i Domen der en stor fest
firades af der Dombauverein, som jag tror, till åminnelse af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
