Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. På väg till Brüssel. I Liège. Löjtnant Ehrenrooth. Älskvärda Reskamrater. Fältmarskalken. »Den förtjusande Österrikaren». I Brüssel. Middag hos grefve Woyna. Antwerpen. En underbar Stad. Geijer till Fredrika Bremer. Afresa. En frivillig Impressario
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171 älskvärda RESKAMRATER
Ivckligt sammansatt. Troligen funno de unga herrarna
a sin sida sig icke mindre afundsvärda — ty af pur
oegennyttig människokärlek torde näppeligen ens de mest
väluppfostrade och välvilliga unga män utan ringaste
officiell skyldighet ägna så mycken tid och
uppmärksamhet åt helt och hållet tillfälliga bekanta. Den
üeijer-ska familjegruppen inneslöt tvifvelsutan tillräckligt
fängslande element för att förklara fenomenet. Man hade
säkerligen mycket roligt och mer än roligt — i detta
sällskap, där den finaste bildning, den mest lekande
humor, det älskvärdaste kvinnliga behag och den mest
vinnande hjärtevärme ingått en harmonisk förening med
sa mycket annat af vida djupare och högre valör, med
ett ord sådant som man icke alla dagar träffar under
sin vandring på lifvets allfarväg. Medelpunkten i den
lilla kretsen var ej blott ett snille, en djupsinnig tänkare
och forskare, han var äfven en mer än vanligt älskansvärd
och hjärtevinnande människa, ungdomligt liflig, barnsligt
naiv, i hvarje ögonblick lika färdig att njuta af ett godt
skämt, en lustig historia, som att fördjupa sig i en
filosofisk diskussion eller att — glömsk af allt omgifvande
lyssna till näktergalens sång och söka bestämma »i
hvilken tonart den gick»... Redan detta gaf stämning
och atmosfär, höjde samvaron till ett högre plan än
hvardaglighetens, utan att därför beröfva den något af
den friska och mänskliga naturlighet som utgjorde dess
förnämsta och mest fängslande behag. Den fina,
själfulla fru Anna-Lisa, ännu vid femtiosex år så vacker och
värdig med sina fina drag, sina uttrycksfulla ögon och
sin raka hållning, de båda söta flickorna, förtjusande
hvar pä sitt vis utan att vara alltför farligt bedårande
och sä enkelt och okonstladt kamratliga i sin glada och
öppna vänlighet — sannerligen, de unga herrarna hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
