Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. På väg till Brüssel. I Liège. Löjtnant Ehrenrooth. Älskvärda Reskamrater. Fältmarskalken. »Den förtjusande Österrikaren». I Brüssel. Middag hos grefve Woyna. Antwerpen. En underbar Stad. Geijer till Fredrika Bremer. Afresa. En frivillig Impressario
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
fältmarskalken
onekligen god smak och man kan knappast betvifla att
äfven de »skattade sig lyckliga åt ett sådant sällskap».
1 Brüssel erhöll »lifvakten», som damerna sinsemellan
skämtsamt kallade sina älskvärda ledsagare, en ytterligare
tillökning, ur många synpunkter den mest
anmärkningsvärda, i alla händelser den som åt sällskapets redan förut
föga hvardagliga sammansättning kanske gaf den mest
pikanta kryddan. Grefve Woyna var sina svenska vänner
till mötes redan vid stationen — han hade beställt rum åt
dem på »stadens charmantaste Hotel» och ehuru man
tacksamt afböjt hans ifriga anhållan att under vistelsen i
Brüssel helt och hållet få betrakta Geijer och hans
sällskap som sina gäster, ansåg han sig icke dess mindre
som deras värd, öfverhopade dem med »de älskvärdaste
attentioner», ställde sitt ekipage, sitt hus, sina tjänare och
sig själf helt och hållet till deras disposition samt
tillbragte med dem öfver hufvud taget »så många af dygnets
timmar», tyckte fru Anna-Lisa, »att Österrikes diplomatiska
intressen visst beklagligen torde fått sitta emellan». Med
ett ord, han gjorde sig helt och hållet till ett med dem —
och för den med tidens anekdotiska personalhistoria
förtrogne ligger det onekligen något säreget fängslande
och roande i tanken på den elegante, högaristokratiske
diplomaten, den i stora världens salonger och budoarer
lika hemmastadde och eftersökte som bortskämde vivören
som medlem af detta lilla muntra, allt annat än mondäna
kotteri, där man efter några dagars samvaro kände sig
»nästan som en enda familj» och behandlade hvarandra
med gamla vänners och nära anförvanters okonstlade
förtrolighet. Säkert fann han sig emellertid
utomordentligt väl i denna omgifning, där själfva atmosfären
var ägnad att framkalla hans bästa och mest älskvärda
egenskaper och där dessa kanske äfven bättre upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
