Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. På väg till Brüssel. I Liège. Löjtnant Ehrenrooth. Älskvärda Reskamrater. Fältmarskalken. »Den förtjusande Österrikaren». I Brüssel. Middag hos grefve Woyna. Antwerpen. En underbar Stad. Geijer till Fredrika Bremer. Afresa. En frivillig Impressario
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»den förtjusande österrikaren»
173
skattades än i de salonger hvilkas prydnad han länge
varit. Den »förtjusande Österrikaren», som han
kallades i Stockholm, var i själfva verket en af samtidens
största charmeurer, troligen icke minst just till följd af
den varma och äkta mänsklighet som doldes under
världsmannens vackert polerade yta och hvars tillvaro
kanske endast anades af några få. I den förnäma
världens privata skandalkrönika var han känd som
kvinno-tjusaren framför alla andra, en don Juan hvars
»eröfringar» kunde fyllt en lista nästan lika lång som
Leporellos, men en don Juan utan hvarje spår af typens
traditionella, demoniskt beräknande kyla, en svärmisk
och impulsiv don Juan som gaf lika mycket som han
tog och var alltför varmhjärtad och högsinnad för att
någonsin »helt och hållet öfvergifva sina Elviror».
Älskaren kunde, som en skildrare anmärkt*,
visserligen vara för evigt förlorad, men »den trofaste
vännen och ädelmodige beskyddaren fans
alltid kvar» — han efterlämnade, med ett ord, på sin
väg »inga krossade hjärtan, blott ömma och vemodiga
minnen, vissnade rosor utan törnen»... Nu var han
icke längre ung — visserligen icke för gammal för att
ännu troligen i mångas ögon synas »oemotståndlig», men
dock gammal nog för att på en yngre generation nästan
verka historisk. I de glada unga svenska flickornas
oskuldsfulla ögon var han en vacker, ståtlig och
älskvärd gammal herre, hvars ridderliga galanteri man
* August Blanche, som i »En prestmans anteckningar»
gjort grefve Woyna till hufvudpersonen i en romantisk,
antagligen helt och hållet, åtminstone till största delen, uppdiktad
episod, som dock på ett intressant sätt afspeglar tidens
populära uppfattning af den välkände österrikiska diplomatens
person och karaktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
