Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Bonn. Ernst Moritz Arndt. Svenska Björkar. Hos Arndt. Gemensamma Minnen. »Amalias Skål!» Geijer och Arndt. En elektrisk gnista. Ett Folk, som sjunger. »Auf Wiedersehen!» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
ERNST MORITZ ARNDT
tydelse, såväl för den enskilde som för nationerna i tider
af andlig förlamning och indifferentism . .. »Hur är det
han säger —: ’Nur d u r c h F1 a m m e n g e h t man
z u m L i c h t u n d z u den G ö 11 e r n e m p o r; a b e r
den Todessprung in d a s läuternde Feuer
zu wagen ist das Geschlecht zu klein und
verzagt... Hineingetrieben muss es
wer-den durch das Unglück... Und durch
langsam e r Q u a 1 wi rd e s des Födes s t e r b e n zur
Verjüngung –!!...’» Rösten sviker plötsligt, och
Geijer tystnar, öfverväldigad af den rörelse, som »aldrig
framkallas af det i vanlig mening rörande — men väl
af det Stora»...
De unga ha lyssnat med lysande ögon och heta
kinder — detta är sådant, som sätter ungdomens fantasi
i rörelse, kommer dess hjärta att klappa och tusen
hemliga strängar att vibrera i samklang. Men med icke
mindre, om och lugnare intresse lyssna de, då Geijer
åter tar upp samtalets tråd, berättar ett och annat ur
Arndts förflutna som är nytt för hans åhörare och
påpekar hur underligt det fogat sig att denne man, af
svensk släkt, född svensk undersåte och länge i svensk
tjänst, dock gjort sin förnämsta insats i lifvet som tysk
diktare, skriftställare, politiker och fosterlandsvän samt
blifvit så helt införlifvad med sitt andra fosterland, att
man nu med rätta skulle kunna kalla honom ett
inbegrepp, en representant för allt hvad den tyska anden
i ädlaste mening har mest karaktäristiskt. .. Sådant, säger
Geijer, är blott möjligt, då tvenne folk äro i grund
och rot så innerligt förbundna, att de i själfva verket
blott utgöra olika grenar af samma stam...
Tungomålen kunna växla, plägseder och lefnadssätt förändras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
