Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Bonn. Ernst Moritz Arndt. Svenska Björkar. Hos Arndt. Gemensamma Minnen. »Amalias Skål!» Geijer och Arndt. En elektrisk gnista. Ett Folk, som sjunger. »Auf Wiedersehen!» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska björkar
189
men i själfva verket talar man dock alltid samma språk
»Germaner äro och bli vi ändå allesammans!»...
...Helt oförmärkt har man hunnit fram till grinden,
där vägen tar af till vänster nedåt floden till, där man
mellan lummiga träd skymtar en gammaldags landtgård
med hvitrappade spalierklädda murar och gröna
fönsterluckor. Från stora landsvägen för en allé dit fram...
Men hvad är detta? Fru Anna-Lisa och Agnes tvärstanna
• och ropa högt af förvåning — kan man väl tro sina
ögon —? — Höga hvita eller knottrigt silfvergrå stammar,
i ett böljande flor af långa sopande grenar, en kryddig,
välkänd doft, som plötsligt manar fram en sådan vision
lf svenska sommarkvällar med deras svalka och
vemodsrulla ljuflighet att tårarna komma en i ögonen och
hjärtat sväller af hemlängtan, innan man rätt hunnit
^öra sig reda för hvad man känner... Ja, det är
björkar! Svenska björkar — hängbjörkar, sådana som
man förut ej skådat och ej heller ofta kommer att skada
■ dem i Tyskland. Med oändlig möda, omsorg och
ihärdighet, berättar nu Geijer, har Arndt planterat och dragit
:upp dessa träd till minne af det land, från hvilket han
har så mänga andra kära och vänliga hågkomster och
ipà hvilket han alltjämt tänker ined tacksamhet... Träden
ha hunnit växa betydligt sedan Geijer tillsammans med
Malla och Lindblad första gången såg dem; då förde
de blott en tynande och oviss tillvaro, — det tycktes
knappast troligt, att de skulle frodas i denna alltför rika
jordman — nu räknas de bland traktens sevärdheter
och främlingar från östan och västan vallfärda ditut
tör att taga dem i betraktande... Underligt främmande
erka de onekligen här midt bland frodiga vingårdar
och rikt blommande akacielundar, ungefär som tonen
trän ett nordiskt vallhorn midt i en fullstämmig orkester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
