Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Bonn. Ernst Moritz Arndt. Svenska Björkar. Hos Arndt. Gemensamma Minnen. »Amalias Skål!» Geijer och Arndt. En elektrisk gnista. Ett Folk, som sjunger. »Auf Wiedersehen!» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
GEIJER OCH ARNDT
solnedgångsskimmer så underbart blandas med det
närvarande, att man knappast vet, hvad som är dröm eller
verklighet... Men i nästa ögonblick är man med ett
språng midt inne i nutiden och dess problem, tidens
hotande tecken och de politiska moln, sotn alltmera
tyckas skocka sig öfver Tyskland *. Geijer talar om
allt hvad han sett, iakttagit och tänkt under dessa senaste,
på nya erfarenheter så rika veckor... hvad säger Arndt
därom?... Arndt har så mycket att säga, att det nästan
verkar vulkanisk eruption, han springer upp, fäktar med
armar och händer, slår näfven i bordet — orden tumla
öfver hvarandra af ifver att komma fort nog; man nästan
tycker att han skjuter gnistor —.»Ach was! Revolution,
Reaktion — Reaktion, Revolution ... Det går upp och
ned, upp och ned ideligen, kommer egentligen på ett
ut alltsammans — vinet måste jäsa, grytan får lof att
sjuda och koka så skummet flyter upp, annars blir aldrig
brygden klar... vi har så mycket känsla när —, så
* Fredrika Bremer, hvilken något senare denna sommar
äfven besökte ett bad i Rhentrakten tillsammans med sin
sjuka syster, skrifver om de erfarenheter hon härunder gjort
till fru Ulla Limnell, f. Löwenstedt: ». . . Tyskland är just nu
ett i hög grad intressant land att vistas i, ty det andliga lifvet
är i full jäsning. Religion och politik äro öfverallt talämnen,
och man får höra alla nuancer af tro och otro och vantro och
de mest motsatta öfvertygelser i alla ämnen; och allt yttras
öppet; första eller andra gången som inan talar med en person
(särdeles om han var af det manliga könet) så fick man hans
tros eller otros bekännelse, hans lefnads åsikt att höra...»
Och hon tillägger . . .: »Såg du gubben Arndt på Kumla»
{hos Franzén) »någon gång? — Jag såg honom nu vid Rhen.
Han sjöng ännu Franzéns visor med hänförelse och talte svenska
och om Sverige med värma. . .» (Meddeladt af L. Dahlgren
i Dagny, 12 sept. 1812.) Man ser den fullkomliga
öfverensstämmelsen mellan hennes och Geijers nästan samtidiga
iakttagelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
