Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Schlangenbad. Den efterlängtade Fristaden. Jämförelser. Hvardagslif och Hemtrefnad. »Föryngringsprocessen». Trolldrycken. Under gröna träd. Agnes finner en Utväg. »Också ett ord —». Hvad som saknas och hvad som finnes. Ett Förord. En slutgiltig Trosbekännelse. Ur Minnesboken. »En personlig Erfarenhet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» FÖRYNGRINGSPROCESSEN »
225
Geijer själf hade redan förut tillskrifvit sin kära
Fredrika:... »Jag kan ej befinna mig här utan att känna
behofvet att tacka Dig!»... samt skildrat ställets
»oändliga trefnad», de höga kullarna, »betäckta af löfträd af
alla slag, som en grön sammetsmantel» och den
förtjusande bostaden, hvars största behag dock är, att man
i de höga, lummiga lindträden hör sångfåglar af alla
slag — t. o. m. Göken, ropar till oss från närmaste
kulle!!...»
Baden finner han utomordentligt angenäma — det
ljumma, milda vattnet »ordentligt smeker kroppen»...
Och han tillägger, halft skämtsamt, halft djupt allvarligt,
som hans sed är:... »Jag undrar ej på, att det anses
försköna — och jag ser mig allt emellanåt i spegeln,
om den af Hufeland omtalta
Verjüngungpro-cessen har kommit långt... Visst är, att jag tycker
mig känna den inombords; — men Schlangenbad
har ej ensamt äran deraf!»...
Ingen karaktärsskildring af annan hand skulle väl
mera lifslefvande än dessa få ord för vår inre syn kunna
frammana Geijers gestalt, i fulla ljuset af den tilltagande
solnedgångsklarhet som hvilade öfver denna hans lifs
sista jordiska sommar. Den inre »föryngringsprocess»,
hvarät han alltjämt fröjdar sig under dessa snart räknade
månader och veckor, för osökt tanken till det
underbara ljus som i nordiska sommarnätter vid östra
horisonten bådar gryningen af en ny dag, långt innan
solnedgångens guldglans hunnit blekna bort i väster.
Oeijer skulle, som sagdt, blifva en af de lyckliga, hvilka
iet förunnas att i ordets djupaste bemärkelse »dö unga»;
hvad under då, om han, ju mera tiden led, allt tydligare
kände den spirande nya ungdomens vårfröjd vakna inom
-ig! Schlangenbads lena »skönhetsvatten» hade visser-
15- — I solnedgången. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
