Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Schlangenbad. Den efterlängtade Fristaden. Jämförelser. Hvardagslif och Hemtrefnad. »Föryngringsprocessen». Trolldrycken. Under gröna träd. Agnes finner en Utväg. »Också ett ord —». Hvad som saknas och hvad som finnes. Ett Förord. En slutgiltig Trosbekännelse. Ur Minnesboken. »En personlig Erfarenhet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLLDRYCKEN
ligen »ej ensamt äran» af denna andliga pånyttfödelse;
men vistelsen där, med det under senare år enastående
tillfälle till andlig hvila och »umgänge med sin egen
själ», som där bereddes honom, utgjorde i alla fall den
icke minst dyrbara kryddan i den med den eviga
ungdomens trolldryck bräddade bägare som denna sommar
räckte honom, och som han med så djup och glad
tacksamhet tömde — lifvets sista, stora kärleksskänk.
Hur underbart förfriskande, hur läskande och
upplif-vande måste icke denna dryck hafva smakat honom
efter de långa Uppsalaåren, fridfulla och lyckliga
visserligen, men alltjämt, dag ut, dag in, till det yttre
fram-lefda inom samma, trångt utstakade gränser, samma
välkända kretsgång, under umgänge med samma
välbekanta människor, för det mesta evigt idisslande samma
tankar, åsikter och fördomar! - Säkert hade det aldrig
fallit honom in att, vare sig högljudt eller hemligt, knota
öfver enformigheten af en tillvaro, som skänkt honom
så mycken lycka. Längtan efter omväxling, efter andra
förhållanden, andra omgifningar, nya upplefvelser, är
alltför ofta endast ett andens fattigdomsbevis; ju rikare
den inre värld är, hvari en människa lefver, ju mindre
beroende för sin andliga tillväxt och utveckling torde
hon ock i allmänhet vara af hvad som tillföres henne
utifrån. Helt oberoende däraf kan dock ingen vara —
och äfven för den rikaste kan förr eller senare den stund
komma, då hela hans natur kräfver en annan näring
och en friskare luft än den omgifning kan skänka
som hittills synts honom fullt tillfredsställande. Att Geijer
verkligen kommit till en sådan punkt, därom vittnar den
nästan lidelsefulla intensitet, hvarmed han, den eljest
för egen del så föga fordrande, under föregående vinter
alltjämt med tanke och fantasi omfattade möjligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
