Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Schlangenbad. Den efterlängtade Fristaden. Jämförelser. Hvardagslif och Hemtrefnad. »Föryngringsprocessen». Trolldrycken. Under gröna träd. Agnes finner en Utväg. »Också ett ord —». Hvad som saknas och hvad som finnes. Ett Förord. En slutgiltig Trosbekännelse. Ur Minnesboken. »En personlig Erfarenhet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det getjerska tonfallet
231
torfattartemperament, torde det dock vara klart att hvad
som producerats under sådana förhållanden ovillkorligen
måste sakna många af de drag, som i vara ögon just
äro de för honom och hans skrifsätt mest karaktäristiska.
Som vi redan i ett annat sammanhang påpekat* var han
pa sätt och vis i sitt författarskap ofta lika mycket
visionär och fjärrskådare som vetenskapsman och
skriftställare i vanlig mening. Det var, med ett ord, ofta nog,
icke han, som grep sitt ämne för att lugnt, systematiskt
och vetenskapligt behandla och utveckla det enligt
vedertagna akademiska lagar det var i stället ämnet, som
^rep honom och ofta förde honom vida längre än han
hvarken tänkt eller velat»... Under själfva arbetets
gång, medan han, oberörd af allt yttre och helt fördjupad
i sin inre värld, tankfull fäste blicken på en eller annan
lysande eller dunkel punkt som där fängslat hans
uppmärksamhet, öppnade sig ofta plötsligt framför honom
förut icke anade perspektiv, uppenbarande förut aldrig
trampade vägar, kanske förande till ett helt annat mal än
han vid vandringens början tänkt sig, under det att den
inre, hemlighetsfulla röst till hvilken han aldrig
försummade att lyssna i hans öra hviskade helt andra ord än
dem han väntat sig få höra till svar på tankens tysta
grubblande frågor. Hvad eftervärlden lärt sig hos
honom skatta högst och hvad som i hans skrifter för
vara öron framför allt har det rätta Geijerska tonfallet,
torde oftare än man gör sig reda för just vara det, som
för honom -själf kommit som en osökt och
öfverraskande uppenbarelse. Men för människor af detta
skaplynne lämpar det sig i själfva verket knappast att
diktera^. Den tankens reda, det strama fasthällande
* Se »I Solnedgången II, s. 204 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
