Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Schlangenbad. Den efterlängtade Fristaden. Jämförelser. Hvardagslif och Hemtrefnad. »Föryngringsprocessen». Trolldrycken. Under gröna träd. Agnes finner en Utväg. »Också ett ord —». Hvad som saknas och hvad som finnes. Ett Förord. En slutgiltig Trosbekännelse. Ur Minnesboken. »En personlig Erfarenhet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
hvad som saknas
vid en bestämd plan och den starka koncentration på
själfva stilens klarhet och korrekthet, som förutsättes
af denna arbetsmetod, är egentligen i så hög grad den
omedelbara och oreflekterande inspirationens yttersta
motpol att äfven den kraftigaste författarindividualitet
under inverkan af detta andliga klimatombyte stundom
kan synas oss nästan till oigenkännelighet förändrad.
Hos Geijer, den gamle universitetsläraren och vane
föreläsaren, är visserligen själfva den yttre skillnaden i
form och stil ej pa långt när så märkbar som hos mången
annan. Han var van att tala till ett auditorium och det
språk, hvari han uttryckte sina tankar, blef åtminstone
något så när detsamma, vare sig detta auditorium bestod
af halfva Uppsala studentcorps eller endast af hans egen
blonda flicka. Men de syner, som endast visa sig för den
ensamme grubblaren, de röster, som endast i tystnaden
förnimmas af den enslige lyssnarens öra — för dem
fanns gifvetvis ingen plats under ett samarbete, hvars
första villkor var en medveten och ansträngande
intellektuell koncentration, rakt motsatt det tillstånd af
visionär receptivitet, af inre fördjupning och isolering,
hvarunder den verklige siaren mottager sina största
uppenbarelser. Om vi verkligen sakna något i den lilla
skrift, hvari Geijer ansett sig hafva uttalat sitt »sista
ord» i så mänga af mänsklighetens viktigaste frågor, om
den vid sitt offentliggörande »väckte föga uppseende»
och om den äfven n u snarare förefaller oss som en
sammanfattning af mycket, som författaren redan förut
sagt oss, än som något väsentligt nytt — så beror
detta säkerligen därpå, att däri fattas det myckna, till
hvilket blotta tanken ej ens kunnat visa Geijer själf
vägen, men som han, nu som förr, »ledd af sin
genius», dock säkerligen skulle funnit på sin väg om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
