Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Schlangenbad. Den efterlängtade Fristaden. Jämförelser. Hvardagslif och Hemtrefnad. »Föryngringsprocessen». Trolldrycken. Under gröna träd. Agnes finner en Utväg. »Också ett ord —». Hvad som saknas och hvad som finnes. Ett Förord. En slutgiltig Trosbekännelse. Ur Minnesboken. »En personlig Erfarenhet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
l"R MINNESBOKEN
subjektet sjelf. Luther har ställt subjektet främst i
religionen, inför den allsmäktige Gudens anlete. I denna
närvaro kunde det ej bestå och måste försvinna.....> . Det är
märkvärdigt och stort att se hans starka själs ångest. Hvad
han hade gjort, kände han tillika som en hädelse. Han
ställde subjektet främst och kunde ej annorlunda. Han
utplånade det åter, gripen och tillintetgjord af känslan af
Gudomlighetens närvaro. Då förnekade han den
menskliga friheten. Han kastade sig i den gudomliga
barm-hertighetens afgrund, med afsky vändande sig från romerska
kyrkans förmedlande helgonhimmel och endast omfattande Kristi
inför den gudomliga rättfärdigheten tillfyllesgörande förtjenst.
Så stod han åter vid korset, der den ursprungliga
kristendomen hade stått. All den tid, som sedermera
förflutit, var honom en tid af förderf. Han
förkastade traditionen. Han flydde till den Heliga Skrift såsom
till trons lefvande källa och öppnade denna källa åter för det
törstande folket; han framställde Skriften såsom trons enda
och högsta rättesnöre — ehuru hans fåfängt undertryckta
subjektiva godtycke åter framstod i hans omdöme öfver Skriftens
särskilda delar. I sjelfva verket satte han, utan sitt viljande
eller vetande, sin egen öfvertygelse t. o. m. öfver
den Heliga Skrift. Han har härutinnan som uti allt, icke
varit konseqvent. Han är sjelf en motsägelse, den religiösa
motsägelsen, den djupaste, den äldsta af alla, ty ur denna
motsägelse har religionen utgått och blifvit tid efter annan
pånyttfödd. Det motsägande hos Luther är nämligen, såsom
det hos honom finnes, själfva hans storhet. Man ser
det dunkla sträfvandet af vidt från hvarandra
skilda motsatser, hvilkas förmedling först är
framtiden förbehållen. Också står han i sin eldiga
inre strid högt öfver det slags konseqvens, som hans medhjelpare
och efterföljare hafva velat utpressa ur hans djupa, lidelsefulla
öfvertygelse....... Protestantism och katolicism voro af ålder
tillsammans. Redan Paulus var den förste protestanten. Först
sedan hierarkien sökt inom den katolska kyrkan döda den
protestantiska principen, bröt denna sig en egen bana
......... Alla protestantismens och katolicismens motsatser
hafva förblifvit inre motsatser........ Hvad nu i verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
