Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Schlangenbad. Den efterlängtade Fristaden. Jämförelser. Hvardagslif och Hemtrefnad. »Föryngringsprocessen». Trolldrycken. Under gröna träd. Agnes finner en Utväg. »Också ett ord —». Hvad som saknas och hvad som finnes. Ett Förord. En slutgiltig Trosbekännelse. Ur Minnesboken. »En personlig Erfarenhet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I’K MINNESBOKEN
247
moraliskt bör och att all underlåtenhet i uppfyllandet af min
pligt kommer att tillskrifvas mig - hvilket aldrig kunde
vara fallet, om någon yttre nödvändighet vore för mig
oundvikligt bestämmande. Ja, äfven den fysiska förmågans absoluta
gräns gäller icke här såsom ursäkt, då samvetet tydligt nog
säger mig, att ock mitt 1 i f för pligtens skull, bör och
kan offras . . . Ett faktiskt bevis, att samvetets fordran vänder
sig till ett högre sjelf, hvilket ingen fysisk nödvändighet
kan fängsla ! . . .
». . . Det sanna menskliga personlighetsbegreppet ’eder
nödvändigt till det sanna gudomsbegreppet. Begreppet
om Guda menniskan förmedlar dem båda . . . Det är i
denna förmedling som det goda ock framstår i sin högsta
bemärkelse. Det är då den fria, fröjdfulla öfverensstämmelsen
med den gudomliga viljan, hvarvid denna ingalunda kan tänkas
såsom overksam, utan, i samma mån, som menniskans
sträfvan är allvarligt, oegennyttigt, sjelfuppoffrande, äfven
kommer menniskan kärleksfullt till mötes, eller faderligt tillropar
henne — om hon vill lyssna till ’enslingen i hjertat’, som ett
indiskt ordspråk kallar samvetet. Det är i den oegen
nyttiga kärleken mellan menniskor som detta högsta
förhållande har sin enda afbild. Det är Guds kärlek — det
är kärleken till Gud —, hvilken ock innefattar den
rätta kärleken till nästan.
». . . Men i samma mån som det goda fullständigt
bestämmer sig, bestämmes ock dess motsats: det onda. Om det
förstnämnda är menniskans innerligaste enighet med sig sjelf och
Gud, så är det andra menniskans djupaste tvedräkt och hat till
Gud och likar; — och äfven sjelfkärleken måste till sist
vända sig hatfullt mot sitt eget jag. Ty om det goda framställer
personlighetsprincipen i dess högsta positiva mening, så
visar det onda samma princip i sin djupaste negativa
bemärkelse. Det är en förnekelse af den ömsesidighet som
är alla intelligensers lifsluft — ty utan ett D u kan ej heller
ett Jag existera, hvarför äfven det onda — eller rättare den
onde — är ett Jag, som icke erkänner något D u och
derför endast kan erfara sig sjelft såsom sjelfförstörelse . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
