Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Schlangenbad. Den efterlängtade Fristaden. Jämförelser. Hvardagslif och Hemtrefnad. »Föryngringsprocessen». Trolldrycken. Under gröna träd. Agnes finner en Utväg. »Också ett ord —». Hvad som saknas och hvad som finnes. Ett Förord. En slutgiltig Trosbekännelse. Ur Minnesboken. »En personlig Erfarenhet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»EX PERSONLIG ERFARENHET»
240
Redan några år förut hade Geijer uttalat sin
öfvertygelse att en genom personlig erfarenhet förnummen
»närvarande, allestädes närvarande Gud» var den
»upptäckt, som verlden nu åter behöfde göra» samt att endast
i denna »återvunna förnimmelse» för mänskligheten fanns
hopp om fullt »återvunnen helsa». Att denna
förnimmelse i rikligaste mått blifvit honom själf förunnad
och allt mer som en lefvande och lifgifvande kraft
genomträngt hela hans väsen — därom bära i alla
händelser dessa hans »sista ord» det otvetydigaste
vittnesbörd.*
* Möjligen torde någon med själfva källskriften förtrogen
anmärka att i ofvanstående citat ett och annat utelämnats som
äfven kunnat räknas till det i Geijers skrift »centrala och
väsentliga» — så t. ex. åtskilliga uttalanden sid. 588 (Geijers Saml.
Skrifter. 2 uppl. del III.) samt i de märkliga noterna till denna
och följande sida. Som dessa yttranden emellertid ej återfinnas
i Agnes Geijers anteckningar, har det ej ansetts nödigt att här
återgifva dem, då det meddelade i alla händelser synts
tillräckligt för ändamålet: att, så vidt utrymmet tillåtit, gifva en
foreställning såväl om den hela arbetet genomgående ledande
tanken, som om själfva formen med dess för hvarje
Geijer-kännare säkerligen intressanta afvikelser från hans vanliga stil.
Det är alltjämt Geijers röst man hör, och Geijers tankar;
men huru väl märker man ej att det ovana dikterandet besvärar
honom och att meningar och perioder därför, utan att han själf
märker det, bli tyngre, omständligare och mera invecklade än
dä de direkt flyta ur den penna, med hvilken han är så förtrogen!
— Att han i så stor utsträckning citerar sina egna föregående
uttalanden, finner sin naturliga förklaring däri, att den lilla
skriften var afsedd för en publik som ej kunde antagas vara
med desamma på förhand förtrogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
