Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Heidelberg. Första aftonen. I en lycklig stund. Månsken och blommande lindar. Schlosser och Gervinus. Anknytningspunkter: Afton hos Schlosser. Den goda, gamla tiden!» Georg Gervinus och hans hustru. På Slottsterrassen. En utflykt. Afton hos Gervinus. Ett idealiskt Hem. Geijer vid pianot. Eva spelar och Agnes sjunger. Lösensordet. Messias. Sympatiskt umgänge. Hofrådet Nägele. Creuzer. Den Akademiska klubben. Hos Nägele. Hofrådet berättar. Den Oförgätliga. Två Grafvar. Idealet. Sista aftonen. Efter många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 FÖRSTA AFTONEN
tänka sig — men i verkligheten gaf den ännu mer än
man vågat hoppas. Redan vid första ankomsten väntade
en angenäm öfverraskning — ty vid porten till det
hotell, där rum för de resande beställts af den trogne
v. Seydewitz, mottogs man ej blott af den senare, utan
äfven af en gammal Uppsalabekant, den vackre, »alltför
hygglige» Ernst Georg von Döbeln, ännu för få år
sedan medlem af det välkända och förtroliga
»Vestgöta-kotteriet» som brukade stämma möte i Adolf Hamiltons
och Hermann Gyllenhaal studentdubblett i gamla
Tryckerigården vid Svartbäcksgatan — men för
närvarande inskrifven som studerande vid Heidelbergs
akademi, hvarför det oväntade sammanträffandet för Geijers,
framför allt för Agnes, blef en stämningsfullt förmedlande
länk mellan gamla kära minnen och nya rika intryck...
»Det föreföll så underligt att helt plötsligt se detta
välbekanta Upsalaansikte här! —» skrifver Agnes till sin
vän — »det påminte om så mycket att jag blef mer
rörd än jag ville visa... Tänk ändå, min Adolf — om
det varit Du i stället —!...»
Åtföljd af de båda unga herrarna, hvilka från denna
stund så godt som räknas till familjen, bege sig Geijer och
flickorna så godt som omedelbart efter ankomsten upp
till Slottsruinen, ty aftonen är härlig och Geijer
längtar att få visa sin Agnes allt det vackra han så ofta
för henne beskrifvit och som nu, sedt genom hennes
unga och hänförda ögon, förefaller honom ännu
vackrare än då han för tjugoett år sedan såg det tillsammans
med Malla och Lindblad. Men allt är dock så som
han minnes det och som han då så målande skildrade
det i det bref till sin Anna-Lisa, ur hvilket vi citera
några rader, lika tillämpliga på hvad de resande sågo
1846 som 1825: —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
