Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Heidelberg. Första aftonen. I en lycklig stund. Månsken och blommande lindar. Schlosser och Gervinus. Anknytningspunkter: Afton hos Schlosser. Den goda, gamla tiden!» Georg Gervinus och hans hustru. På Slottsterrassen. En utflykt. Afton hos Gervinus. Ett idealiskt Hem. Geijer vid pianot. Eva spelar och Agnes sjunger. Lösensordet. Messias. Sympatiskt umgänge. Hofrådet Nägele. Creuzer. Den Akademiska klubben. Hos Nägele. Hofrådet berättar. Den Oförgätliga. Två Grafvar. Idealet. Sista aftonen. Efter många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>1 aftonsolen»
281
... »Ungefär pä halfva höjden af del ena berget,
liksom öfverhängande staden, ligger den berömda
slottsruinen ... Ingen förstörelse kan utplåna bilden af hvad
den varit; och kanhända är den i sitt nuvarande
tillstånd skönare än den någonsin var i sin fulla, ostörda
prakt, den tid då ännu inga lindar och kastanier tittade
ut genom de höga fönstren, då murgrönan ännu ej
klädt de störtade tornen och insvept de konstrika
bildverken och sjelfva de gamla hufvudlösa statuerna i sitt
gröna sammet. Den yppigaste vegetation har
blomstrat upp i förstörelsens spår och med nytt lif
öfver-svämmat all förödelsen. Furstar och hof ha flytt från
detta praktens forna hemvist. Men naturen har i stället
slutit den herrliga ruinen i sina moderliga armar och
de saftfulla, öfver allt mellan kostbara pelare, dörrposter
och monument framspirande plantorna synas sprungna
ur skötet af en oändlig fruktbarhet. Här drypa
förgängelsens fotspår af fetma. Jag har aldrig sett dess
bild skonsammare, ljufvare. Själfva Sorgen borde här
bygga en minnesvård med inskrift: ’Jag vördar
tidens läkande hand’... Ställets egna behag
ökas genom utsikten. — Du har staden under dina
fötter, med den vackra bryggan öfver floden; — midt
emot Heiligenberg med sina akacier och mandelträd;
framför dig den sköna, af Neckar genomströmmade
slätten, med blick öfver Schwetzingen, Mannheim med
mera. Rhen framskymtar som ett silfverband; bortom
den de blå Vogeserna. — Det dugde att se i
aftonsol e n.»*...
* Det är i samma bref som man finner följande, i mer
.in ett afseende lustigt karaktäristiska utbrott:... »Neckardalen,
hvilken man kallar Tysklands Italien — ’med rätta’
— står det i min plånbok: — så skrifver man tanklöst. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
