Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Heidelberg. Första aftonen. I en lycklig stund. Månsken och blommande lindar. Schlosser och Gervinus. Anknytningspunkter: Afton hos Schlosser. Den goda, gamla tiden!» Georg Gervinus och hans hustru. På Slottsterrassen. En utflykt. Afton hos Gervinus. Ett idealiskt Hem. Geijer vid pianot. Eva spelar och Agnes sjunger. Lösensordet. Messias. Sympatiskt umgänge. Hofrådet Nägele. Creuzer. Den Akademiska klubben. Hos Nägele. Hofrådet berättar. Den Oförgätliga. Två Grafvar. Idealet. Sista aftonen. Efter många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
fru gervinus
dagliga drag och en smula otymplig hållning, men
vackra och uttrycksfulla ögon och ett hjärtevinnande
leende. I motsats till den liflige och högröstade värden
förefaller han till en början »rätt retiré och temligen
tungrodd att conversera med» — men då isen väl är
bruten, finner man i stället med glad förvåning att han
ej blott har mer att säga än de flesta, men att det också
bättre lönar sig att lyssna till honom. »Han är verkligen,»
skrifver Agnes, »i allra högsta grad intressant att tala
med — en sådan der menniska, som ser allt på sitt
eget sätt och aldrig säger något obetydligt eller
hvardagliga om han också ibland uttrycker sig litet tafatt
och tvärhugget... Men», tillägger hon strax därpå »—
det allra bästa med honom är ändå — hans allra som
sötaste lilla fru, som riktigt tagit alla vår hjertan med
storm.. . Hon är helt ung, bara tjugufem år, mycket
vacker på ett ädelt sätt med vågigt mörkbrunt hår,
enkelt uppsatt i en knut i nacken som på antika statyer,
stora mörkblå ögon, en fin böjd näsa, skär hy och
vacker mun — enkelt naturlig, hjertlig, naive och glad,
men på samma gång med något så märkvärdigt
sjelfständigt och allvarligt i hela sitt väsen emellanåt...
Fastän hon yttrar sig med största anspråkslöshet och
icke på minsta sätt gör intryck af blåstrumpa,
förefaller hon mig dock som en af de mest verkligt
bildade fruntimmer, jag någonsin träffat. .. Det är
bra roligt att lära känna sådana menniskor! —
Visserligen inser man dervid tydligare än eljest sin egen
obetydlighet, men på samma gäng känner man också
både hvad man skulle vilja och kanske — borde
kunna vara!...»
Att aftonen hos Schlossers i sådant sällskap och
under sådana förutsättningar blef »i allra högsta grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
